Jag inser att mina 15 minuter i strålkastarljuset är över. I dagens tidning står inte en rad om mig och det känns tomt.

För att trösta mig själv berättar jag en sann historia om ett telefonsamtal mellan min då tvååriga dotter M och hennes mormor. M blev fotograferad  när hon gjorde gymnastik i parken och nu ligger klippet från kvällstidningen vid telefonen.

Mormor: “Har du varit i tidningen?”
M tittar på artikeln och konstaterar med stor belåtenhet: “Jag är fortfarande i tidningen!”

Med denna berättelse försöker jag säga något om mediabrusets höga tempo. Sensmoralen är oklar.