Min lille vän och jag tycker om att ta det lugnt på morgonen. Ett bra knep för att somna om är P1 och särskilt Naturmorgon på lördagar är oslagbart sövande.

I morse vaknade vi till ett program som inte var lika behagligt. Kjell-Albin Abrahamnsson och tre skånska kvinnor sammanfattade året och det var något i min kropp som bara skrek: Neeeeeeeeeeeeeej!

Det kan bero på:

1) Jag är sur för att jag ska jobba i morgon

2) Jag är trött på dessa årskrönikor som inte leder någonstans

3) Programledaren är dryg och pompös

4) Jag misstänker någon form av kvinnovinkel i programmet. Skulle jag ha reagerat på samma sätt om det varit tre män som inte hade någonting att säga – troligen inte…

5) Jag vill inte höra skånska i P1 – särskilt inte sånt här pretentiöst babbel som sprider löje över mitt landskapsmål.

Däremot lyssnar jag gärna på skånska i P4 och Sissela Benns ljudklipp från Trelleborgs närradio är  underbart. (Ungefär 50 minuter in i programmet)

Länk till en trekant med Robin

Jag inser att den där gränsen mellan att “skratta åt” och “skratta med” är obegripligt tunn. Det är i alla fall underbart generöst att hälsa till någon som man inte vet vad de heter men “Det vet dom själva”

Sen åker gran och julpynt ut. Det känns bra.