Uppdatering 2 – Orvar Säfström bemöter kritiken i Sydsvenskan (Länk)
Den råa samtiden ställd mot ett paradisliknande förflutet är ett tacksamt debattämne, som passar både på DN:s debattsidor och för att generera svarta rubriker i kvällspressen. Att spelkulturen utgör en samhällsfara av stora mått får tyngd då det kommer från välkända hjärnforskare och beteendevetare. Problemet är bara att artikeln saknar stöd, både i verkligheten och i forskningslabbet.
(….)
Artikelskribenterna har nu tagit tillbaka flera av de värsta felaktigheterna, även om de i själva debatten ägnat lika mycket energi åt personangrepp och smutskastning av oliktyckande som åt att bemöta den befogade kritiken. Slutet gott, allting gott? Nej inte alls. De har faktiskt i viss mån vunnit det hela ändå. Den första debattartikeln rapporterades som en nyhet i media över hela landet. ”Nu är det bevisat, barn blir våldsamma av tv-spel!” Den efterföljande diskussionen tar de flesta aldrig del av. Och så har deras grundbudskap nått ut, spel är en samhällsfara.
……………………………………………………………………
Uppdatering1: Länk till svar (det var som jag trodde – debatten är inte över)
…………………………………………………………………..
Jag hör till dem som inte oroar mig för att barn påverkas negativt av våldsamma filmer och spel. Ändå är det svårt att bortse från fyra tunga hjärnforskare som bankar in ett motsatt budskap (Länk):
Risken att påverkas av dessa spel beror på mängden spelande och mängden våldsinnehåll. Det är därför oroande att en del ungdomar spelar extremt våldsamma dataspel flera timmar per dag. Men från hjärnforskningsperspektiv är vi mest bekymrade för barn och ungdomar som redan har en psykiatrisk problematik, till exempel ADHD-, borderline- och antisociala symptom. Dessa barn släpar efter i mognaden av pannlobens kontrollfunktion och har ofta en bristande impulskontroll. De framstår därför som extra känsliga för våldsamma dataspel, ett antagande som stöds av beteendestudier.
Några enkla lösningar på frågan om vad man kan göra för att förändra situationen finns inte, men samtidigt kan påståendet att dataspelvåld är relaterat till hälsorisker inte nonchaleras som moralpropaganda. Snarare är detta ett uttryck för oro hos väl etablerade biologiska forskare.
Jag är rädd att moralisterna får vatten på sin kvarn. På ledarsidan varnas för “sms-hysterin” och datorspelande pekas ut som orsak till Sveriges bristande framgångar i PISA-mätningar. (Länk till DN ledare)
Tysta tankar 
Om du inte “vill tro” på forskarna så måste du absolut läsa Steven Pinkers ” Ett oskrivet blad …..”
Pojkflocken är en egen kollektiv kropp. Ett eget planetsystem som triggar vissa scheman.
I Sydafrika begås ständiga våldtäkter delvis genererade av pojkflockens okontrollerade dynamik.
Därför behövs kloka föräldrar, ett klokt samhälle och en klok samhällsmoral.
“Den andra teorin Pinker bekämpar är myten om att människan föds alltigenom god, det vill säga att våld, girighet och längtan efter makt inte skulle finnas i den mänskliga naturen från början.”
LikeLike
Alla företeelser som växer sig väldigt stora får inverkan på ungdomar. När detta har skett är det för sent att stoppa och frågan är om det ens hade gått i ett tidigt skede. Frågan är om det ens hade varit bra?
Vi slogs med träsvärd etc. i enorma gäng och hela tillvaron togs över av detta. Glädjen försvann när en kille blev skadad, inte jätteallvarligt men ändå. Det var förstås bra att vi drog ner på något som höll på att gå över styr men frågan är ändå om det var så fel att börja.
När dataspelande går över styr så måste vi förstås gå in och göra något åt problemet men moralister som ska hindra allt våldsamt från att starta lär misslyckas helt.
LikeLike
Men rensa i soppan kan man definitivt göra.
För hur kan man ens bära tron på goda förebilder och pedagoger om man inte samtidigt tror på teorin om dåliga förebilder och dåliga pedagoger.
LikeLike
Så simpelt att skylla Sveriges nedgång på dataspelen. Rollspel fanns redan innan, på den tiden då det här landet låg i topp. Nedgången började på 90-talet, bl.a. p.g.a. kommunaliseringen.
LikeLike
Craig Anderson är ju ett dåligt skämt inom psykologin, en moralistisk fanatiker som väljer ut de studier (publicerade och opublicerade) som passar in i hans förutbestämda världsuppfattning. Flera andra forskare har gång på gång motbevisat hans tröttsamma teser som inte bygger på annat än halvsanningar, selektiv blindhet och övertolkningar.
LikeLike
Hm? Craig Anderson?
Menar du att Ingvar & co är lurade?
Hjärnforskare är väl annars tidens nya gudar…
LikeLike
Läsvärt i ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spela/article8303293.ab
LikeLike
Klassisk dumskalle retorik. Att rättfärdiga en dumhet med en annan, i detta fall via den machohockeykultur, som utvecklats de senaste 20 åren.
Vore jag feminist är det just detta och inget annat som jag skulle fokusera på.
Dvs det manliga intresset inför för våld i alla former.
Jag är enveten motståndare till alla former av våldsidrott inklusive våldsförhärligande filmer och dataspel.
Fy skäms mannen.
Mina söner har spelat våldspel men jag har nogsamt sett till att de fått skämmas häcken av sig varje gång jag kommit in i rummet.
Va håller ni på med det oerhört pubertala tramset igen. Se för tusan till att att ni skaffa er ett liv. Läs teknik för tusan! Det gäller landets framtid.
Och då kan inte mansflocken syssla med det där tramset. Jag skäms.
LikeLike
Man får välja sina fiender. Sport utan våld och aggressivitet? Då får vi leta länge!
If you can’t beat them…
Jag tror det handlar om en djup längtan efter lek och allvar. Båda är bristvaror i skolan.
LikeLike
Herregud Mats
Idrotten är full av grenar där våldet är bortsållat.
Tv – n har varit på hela dan. Vinterstudion och simning. Jag såg inte en tendens till våld.
Ungefär vid damhandboll går min gräns.
Själv gillade jag den svenska hockeykulturen som vi var så stolta för. När vi såg Kanada och USA på 60 70 talet kunde vi stolt säga. Vilka våldsmän.
Inför samma regler i manlig hockey som i damhockeyn och ta bort machoplågan Wikegård ur rutan så kanske Westin börjar titta på hockey igen.
LikeLike
Är det våldet eller aggressiviteten som är problemet?
Skaderisken förstår jag och blodtörsten föraktar jag – men allvaret gillar jag.
LikeLike
Jag ogillar våld i allmänhet. Dvs lusten att mosa någon annan. Jag vill ha rent spel. Överhuvudtaget är jag allergisk mot alla former av machoattityder. Det är nog därför jag har så svårt för bitchfeminister och Wikegård.
Jag inser att det är besläktat med min aversion mot religioner. Att vilja ta makt med ojusta metoder. Lura och manipulera med syftet att bygga över och underordning.
Jag har väl en naiv dröm om att kunskapen och kunskapens analys och samtal skall rädda människan från undergång.
Men det verkar mer och mer hopplöst: Se bara detta konstaterande:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article8243805.ab
LikeLike
Ja – det var en ganska sorglig läsning. Fast jag är inte säker på vad han menar. Den senaste twitteraktionen #prataomdet har nog omdefinierat vad vi menar med “samtal”. En sorts kollektiv monolog med en tänkt läsare i fjärran?
Jag är också väldigt fredlig men gillar tävlingar. Kanske för att jag levt så länge i förskolan där det var tabu.
LikeLike
Pingback: Jaha, då skall vi vara rädda för videospelvåld igen då… | Sagor från livbåten