Professor Kupferberg formulerar det bra. Politiker och debattörer skriver ut recept för skolan utan att ha genomfört en ordentlig undersökning. Kvacksalveri och slarviga diagnoser går hand i hand.
Ett sätt att förstå vad som hänt är att jämföra skolan med de kommunistiska kommandoekonomierna. Dessa var ju i teorin tänkta att frigöra människors kreativitet, skaparkraft och produktivitet, men byggde i verkligheten på rädsla och ibland på den uppfinningsrikedom som uppstår ur kampen för ren biologisk överlevnad.
Problemet med en kommandoekonomi är att den är överplanerad. All kunskap samlas i staben som sedan ger order till de underordnade i en i förväg fastställd hierarki. Till sist når ordern ”soldaten” ute i fält och har då förvandlats till något absurt och verklighetsfrämmande.
Kommandoekonomierna har visat sig odugliga som system för att frigöra mänsklig skaparkraft och prestationslust. Varför skulle den svenska skolan utgöra ett undantag?
Det är en spännande värld när de gamla kommunisterna förespråkar marknadsekonomi och liberalerna vill förstatliga och centralstyra.
Tysta tankar 
Visst är det så – Gud ska veta att det är höjden av karriär i en statlig verksamhet att hamna i staben. I det privata är det bara de odugliga som hamnar där.
Symboliserar också det som kännetecknar dem både. I det offentliga mycket ord och lite verkstad. I det privata lite ord och mycket verkstad.
Men Mats – var inte orolig. De 290 påvendömena kommer att finnas kvar för överskådlig framtid som driftsansvarig för svensk skola.
Det reptrick Björklund gör i nya skollagen är att han tjuvkopplar påvendömenas inflytande genom att lägga allt ansvar för systematiskt kvalitetsarbete på rektorer, förskolechefer och lärare.
De är dom som ska se till att svensk skola ska leverera kunskap och aj baja om inte, kommer Skolinspektionen att nypa skolorna i örat med sanktioner så de rättar in sig i ledet igen.
LikeLike
Reptrick låter bra – kan man lita på skolinspektionen?
Min bild av deras verksamhet är ganska motsägelsefull och jag hör berättelser om deras sätt att närma sig förskoleverksamheten som tyder på djup okunskap.
“rätta in sig i ledet” – jag visste inte ens att det fanns ett led!
LikeLike
Mats – kan så vara att inspektörerna har bristande eller djup okunskap. Kanske fler förskolelärare skulle rekryteras som inspektörer.
Och “rätta in sig i ledet” – tja det här med kunskap om och handlande efter läroplanerna är vad jag förstått inte helt igenom axiom i det pedagogiska arbetet.
LikeLike
Vi gör piruetter runt frihetens problem.
Min upplevelse av läroplaner som kvalitetsgarant i förskolan är lite motstridig. Det verkar som om det mesta går att integrera om man vill. På det sättet är styrningen tandlös och ger utrymme för lokala tolkningar.
Om inspektioner är mest intresserad av handlingsplaner och dokumentationer kommer det där glappet mellan kärna och yta i verksamheten att öka.
Min gissning är att det kommer att uppstå ett sug efter dagmammelösningar – barnomsorg som bara “är”. Pedagogiseringen tror jag är en tillfällig och lite nervös trend som mer handlar om pedagogens behov av en tydlig identitet och status än barnens behov och föräldrars önskemål. Exportindustrins problem får vi lösa på andra sätt.
Därför tror jag att Kupferbergs marknadstänkande kommer att fungera på förskolenivå. Och frigöra stora resurser hos den engagerade personalen.
LikeLike
Mats – om du tror det är en tillfällighet att förskolan pedagogiseras måste jag nog göra dig besviken. Lagrådsremissen till nya skollagen kom i veckan. Där höjer man förskolan till en skolform. Och mig veterligen finns det inga politisk motsättning till detta.
När det gäller inspektioner håller jag med att det bara fokuserats på laglighet i inspektioner hittills. Men från och med nu kommer kvalitetsgranskning att var en del av inspektionen. Då får du kontakt mellan kärna och yta. Och kravet på ett systematiskt kvalitetsarbete baserat på mål- och resultatstyrning kommer att stå i centrum. Samtidigt som lagen lyfter läroplanen till det instrument som gäller för genomförandet av uppdraget.
Men eftersom läroplanerna har strävansmål och inte krav på det pedagogiska arbetet former eller utförande kommer marknadstänkandet att råda. Dessutom kommer en ny läroplan för förskolan i vår. Så jag ser inte riktigt din oro.
LikeLike
Skolform och systematiskt kvalitetsarbete är svårt att ifrågasätta värdet av. Kanske följer höjd status och bättre verksamhet med på köpet.
Jag borde jubla och inser inte riktigt varför hurraropen fastnar i halsen. Frågan är vilken roll inspektionen får – att garantera någon form av lägstanivå?
Ungefär som hälsovårdsnämnen? De är ju inte guide Michelin!
LikeLike
Brukar vara ett återföljande fenomen. De verksamheter som aktivit ägnar sig åt systematiskt kvalitetsarbete har en höjd status och bättre verksamhet som är resurssnål. Alltså har resurser för allt kunden önskar sig utan att var mer kostnadskrävande. Om vi byter ut ordet kund i förskola och skola stavas det barn, föräldrar och elever.
Sedan till din frågor: Lägsta nivå finns redan – det är när inspektionen gör sin tillsyn – översyn av lagligheten.
Kvalitetsgranskningen är en mer kvalitativ bedömning över hur väl verksamheten fungerar. Och det är något nytt som började när inspektionen startade. Man har hittills granskat 14 områden, om jag inte minns fel.
Tanken är att förskolan och skolan också ska göra självvärdering över sin verksamhet. Efter vilka kriterier eller angreppssätt är än så länge döljt i dunkel – åtminstånde för mig.
LikeLike
Tack – jag önskar att jag hade något av din tilltro. Kanske är jag förstörd av ganska många år i en verksamhet när det gällde att få det att hänga ihop. 06.15-20.45 sju dagar var uppdraget och ibland stod varken målen eller pedagogiken i centrum.
Jo, det verkar vara dunkelt även för inspektörerna. Jag har bara andrahandsuppgifter men i dessa tider verkar allt vara möjligt. För de som gillar reggio emilia är ju övriga verksamheter ganska motbjudande….
LikeLike