En jämställd lärarutbildning!

Jan och Sigbrit har gjort något bra.

Konferensen Jämställd lärarutbildning – hur når vi dit?

Lärarutbildningen är ständigt aktuell och inom kort presenteras en proposition om den nya lärarutbildningen. I samband med den ges ett utmärkt tillfälle att diskutera hur kunskap om genus och jämställdhet omsätts i utbildningen. Hur ser innehållet i lärarutbildningarna ut ur ett jämställdhetsperspektiv? Och hur arbetar universitet och högskolor för att förbättra jämställdheten för studenter och lärare? Är den stora obalansen mellan män och kvinnor inom lärarutbildningen ett problem och vad görs i så fall åt det? Vilka svårigheter finns och vilka positiva erfarenheter bör tas tillvara inom ramen för den nya utbildningen?

Dessa och många andra frågor diskuteras när Delegationen för jämställdhet i högskolan (DJ) tillsammans med Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) och Högskoleverket anordnar en gemensam konferens om lärarutbildningen.

Sigbrit Franke modererar och Jan Björklund avslutar konferensen genom att ge sin syn på hur vi når en jämställd lärarutbildning.

Tid och plats:
Tid: Onsdagen den 16 november (ska vara December!) klockan 09.00-16.00
Plats: Rosenbads konferenscenter, Drottninggatan 1, Stockholm

Det kan bli riktigt spännande. Jag undrar om det går att adda Janne och Sigbrit på facebook?

15 thoughts on “En jämställd lärarutbildning!

  1. Vad menas med jämställd? Om det är att det skall finnas 50 % män respektive kvinnor så finns bara en säker lösning.

    Manliga lärare är en sorts lärare, nämligen manliga lärare.

    Kvinnliga lärare är en sorts lärare, nämligen kvinnliga lärare.

    Sedan finns det skilda intagningar och separata “vägar” ända in i den könskvoterade skolan där lagen är: 50 % manliga lärare och 50 % kvinnliga lärare.

    Vill man ha en varaktig lösning så är detta den enda säkra lösningen.

    Dvs att man erkänner att könet har betydelse.

    Like

      • Jo möjligen.

        Ordet kvotering faller bort om man accepterat modellen att manliga och kvinnliga lärare är två unika enheter.

        Men grundinformationen står jag för. Att den angivna metoden är den enda säkra ifall man skall få jämställdhet i lärarkollektivet.

        Like

        • Morrica
          Jag skrev ju ovan att jag inte förstod vad som menas med jämställd i detta fall.
          Är det jämställt när det är 50 / 50 % manliga / kvinnliga lärare eller är det jämställt när man anser att könet inte får spela någon roll. Det är bara kompetens som räknas.

          Varför jag skriver detta är att jag lagt märke till att jämställdhetsdiskursen använder sig av båda varianterna beroende på vilken arena man talar om.

          Läste nyss i en inlaga att samtliga Sveriges Jämställdhetsdirektörer inom Länsstyrelse och universitet tydligen är kvinnor. Då måste man ställa sig frågan om denna nya statusarena är jämställd. Ur det ena perspektivet 50/50 % bevisligen inte men ur det andra perspektivet att könet inte får påverka verkligheten så är det ju ok!

          Därför blir jag så förvirrad?

          Sedan tänker jag: Varför finns det inte Jämlikhetsdirektörer?

          Like

  2. Det är lite spännande (och oroande) att arrangörerna inte tagit ställning i den avgörande frågan om huruvida det verkligen existerar ett problem:

    “Är den stora obalansen mellan män och kvinnor inom lärarutbildningen ett problem och vad görs i så fall åt det?”

    Like

  3. Jo det kan man tycka!
    Min oro är att utredningen En jämställd förskola 2005 utgick ifrån att det är en “icke-fråga” och att tveksamheten i inbjudan är en kvarleva av detta tvehågsna förhållningssätt.

    Då blir det liksom ett varv till om ingenting. Jag kanske börjar bli otålig efter att ha läst om de norska framgångarna.

    Like

  4. Mats – eftersom det redan varit – vad blev resultatet av mötet?

    Och hur ska man se på förslaget idag, med att det ska finnas lektorer även på förskolenivå, när JB lagt fram lagrådsremissen för skollagen?

    Like

  5. Jämställdhet går att beskriva som en form av frihet för individen. När jag var argast på förskolan menade jag att pojkarna var förtryckta av kvinnliga strukturer och att ingen förde deras talan.

    Ett sådant här polariserande förhållningssätt var oerhört provocerande för pedagoger som ansåg sig bedriva en könsneutral verksamhet.

    Samtidigt var det ett ganska fult retoriskt grepp att göra sig till tolk för en grupp och anse sig föra deras talan i innehållsfrågor. Jag blev nog ganska kaxig och påfrestande i min iver att påtala konflikterna mellan de två synsätten.

    Samtidigt var den statliga politiken att “om vi inte talar om skillnader så finns de inte”. Jag såg det som ett sätt att individualisera upplevelsen av utanförskap hos manliga pedagoger.

    Like

Leave a comment