Trogna bloggläsare har kunnat följa min fåfänga jakt efter svamp under sommaren. Nu är det sent på året och de flesta plockare har insett att det är fel tid. Vi går en runda och kan inte låta bli att blänga på marken:
– Här är ju perfekta förutsättningar!

Ryktet talar om att någon har hittat trattkantareller i december. S. är en obotlig optimist.

Jag menar att röksvampar är den perfekta symbolen för livets fåfängliga förgänglighet. En puff och ett moln av sporer som sprids över de fuktiga löven. Är det någon form av jäsning som gör att skalet brister i en liten explosion?

Nästa år kommer jag att vara mer uthållig – i alla fall när det gäller svamp.

I Sydsvenskan läser jag en intervju med Sokrates. Han skulle inte ha varit till mycket stöd i fråga om plockning och tålamod:

“Det enda jag vet är att jag inte vet någonting”