En ny avhandling av Ingrid Berglund om manlighetskonstruktioner på byggprogrammet väcker mitt intresse. Titeln är riktigt lockande Byggarbetsplatsen som skola – eller skolan som byggarbetsplats?
Eleverna formas till byggbranschens villkor med lagarbete, lojalitet och en tydlig manlighetsnorm. Som en lärare uttryckte det: ”byggnadsarbetare är de kraftiga killarna, de tuffa killarna”.
Tysta tankar 
Mats
Detta ideal är en nödvändighet. Annars finns ingen som kan stå ut på storbyggen med tung betong, armering, skit, damm, extremt buller, mörkt, blött, kallt, stressigt, grötigt, gräl, gruppkonflikter, digital tidsstyrning, inga parkeringsplatser, mmmmmmm.
Då måste man programmera den stora hjälten.
Inte många kvinnor skulle i längden palla dessa miljöer.
Jag som teknikkonsult sitter ofta på min varma kontorsstol men gör ofta kontrollerande besök på dessa arbetsplatser.
Byggarbetare är nog de enda manliga hjältarna som finns kvar i detta urbant förfrämliga samhälle.
Faktiskt en av anledningarna till att jag inte orkar med genusvetenskapen.
LikeLike
Åjovars – uppvuxen som jag är i byggbranschen – visst vara det mer matcho förr i världen med grovarbetarbasar och spränngare som inte gick av för hacker. Idag är det betydligt mer mekaniserat och behovet av mankraft är inte lika stor.
Och visst finns det tjejer idag som jobbar på byggen tack vare det. Men det får nog inte vara några fisförnama ena, utan sådana som kan lägga in en prilla och svära och ta sig en sup emellanåt.
På dem biter nog ingen genusforskning – det skulle bara bemötas med orden “djävla kärringsnack”.
LikeLike
http://utsiktfranetttak.blogspot.com/
byggnadsarbetare är människor de också
LikeLike
“byggnadsarbetare är människor de också” – och dessutom fackligt och politiskt aktiva.
Jag försöker förstå hur dessa aktiviteter förhåller sig till den traditionella machokulturen.
LikeLike
Sorry Morrica och Mats – detta bomnedslag tillhör en ytterst mikroskopisk del av byggbranschen och den fackliga dito.
Håller med om att byggarbetare är människor. Håll dock i minnet att klockan ringer halv fem på morgonen och du ska vara på jobbet halv sju. Bra på sommaren men ett litet helvete på hösten (läs november och speciellt november 2009).
Kallt fuktigt och djävligt. Innan femtio års åldern är du fysiskt slut som människa, vad ska du göra sedan?
Var någonstans tror ni att genusvetenskap kommer i en sådan miljö?
LikeLike
“vad ska du göra sedan?”
Kanske satsa på en facklig karriär?
LikeLike
Kanske det – men de blir ju rabiata paragraf ryttare, långt från verkligheten!
Har tyvärr träffat allt för många sådana i verkliga livet, för att vara cynisk nog för säga att de är de värsta slaget.
Vad som behövs är snabbare utveckling av metoder och verktyg för att minska farliga och tunga lyft. Här har kvinnornas intåg i branschen bidragit till en sundare arbetsmiljö, inte fuking facket!
De vill istället bevara ombudsmannens syn på lönebildning för att själv överleva och ha ett jobb när det gäller mätingar av ackord!
Cyniskt men sannt!
LikeLike
http://www.strimoo.com/video/11784968/Macho-Man-The-Muppet-Show-Dailymotion.html
LikeLike
Tack Soffie!
Vilken guldgruva den sidan är! Jag visste inte att Johnny Cash hade varit gäst hos Mupparna!
LikeLike
Men man får ju en känsla av att om genusskolan ska försöka bygga manlighet på byggprogrammet… att det då handlar om att försöka skapa den rosa fluffiga mysbyggaren med Gudruns lilla röda i bakfickan på plyschbyxorna…
LikeLike
Får man? Berätta, var får man den känslan ifrån?
LikeLike
Vi blir nog tvungna att läsa avhandlingen. Jag misstänker att Ljudbyggaren syftar på ett okunnigt problematiserande och dekonstruerande.
Förhoppningsvis är avhandlingen inte normativ på det sätt ljudbyggaren tror… Men det är upp till bevis!
LikeLike
Kristina Hultman skriver i sin Undersökningen nånting ungefär så här:
‘Det finns ett antal fasta positioner och roller, emellan dem kan man röra sig med olika smidighet.’ (Jag borde leta upp stället och citera exakt).
Det tycker jag är ganska bra sagt. Får i alla fall mig att kunna tänka större.
För den här positionen med “Byggarbetaren”, den har ju en funktion, till viss del, och är en konstruktion i många andra. Och vem som helst – som anammar koderna – klarar av detta. Även den som inte anammar koderna kommer att klara det, men med motstånd och en del besvär, eller i alla fall som ett normlackmuspapper.
LikeLike
Jo vi hamnar lätt i frågan om “rollen som fängelse eller möjlighet?” och det är kanske lätt att se den här “byggarbetaren” som en starkt normativ.
Kanske har konstruktionen en viktig funktion för de inblandade och jag är nyfiken på om det går att beskriva inifrån/utifrån på ett meningsfullt sätt. Traditionen har ofta varit moraliserande och präglad av ett kvinnligt medelklassperspektiv.
Rörlighet och respekt är nog nyckelordet – vilken frihet ger medlemmarna varandra inom kulturen?
LikeLike
Vi måste jobba hela tiden med vår mansroll på bygget – det finns en tradition, det finns en utmaning i jobbet som appellerar till en viss sorts människor. Man måste både våga vara man men också människa. Och det är ofantligt mycket bättre idag än för trettio år sen.
Det har också att göra med att arbetet utvecklats – förr kunde man stuva in rena dumskallar på bygget för det fanns alltid något hjärnsläppsjobb som behövde göras, men så är det inte längre. Jobbet kräver både hjärta och hjärna idag.
Men visst måste mentaliteten förändras – inte minst med inomgruppssolidariteten och -stoltheten. Men visst är man lite stolt över att vara den som går ut i snöstormen för att utföra sitt jobb. I synnerhet vi som jobbar med stommen.
Det finns ju också en hierarki inom kåren – där vissa grupper är finare än andra, där lönesystemen försvaras hårdare. Och jobbet är fortfarande oerhört fysiskt – man bär ton vissa dagar, för att det inte går att göra det på något annat sätt. Det kräver också en viss sorts mentalitet.
Företagens roll ska inte underskattas – de modeerna storföretagen är de som bäst lyckas med jämlikhet och antidiskrimineringsprogram. Och den gamla sortens mentalitet silas istället ner på de mindre firmorna
LikeLike
hej Calle!
Som du beskriver det blir jämställdhet en fråga om produktivitet? Moderna företag har inte råd med förlegade mentala strukturer och sättet att organisera arbetet är till sist i bästa fall baserad på rationella beslut snarare än traditionella strukturer.
Det låter väldigt hoppingivande. Jag är nyfiken på den här solidariteten och stoltheten som vid första anblick antagligen kan framstå som både sluten och sexistisk.
Min spontana reaktion är att samhällsinsatser och medvetande upplysningsarbete riskerar att motverka de inre förändringsprocesserna. I värsta fall hamnar vi i motreaktioner och allmän genuströtthet?
LikeLike
Det är helt klart att jämställda företag producerar mer, och de som jobbar där tjänar bättre pengar. I vårt avtalsområde i Stockholm är det inget konstigt att en kille är pappaledig eller VAB:ar. Eller att det finns kvinnor på arbetsplatserna – vi som jobbar fackligt har länge stridit för det, eftersom det är en värdering vi vill stå för.
Men jobbet är fortfarande jävligt tungt. I synnerhet på mindre företag lever man på levande muskelkraft eftersom hjälpmedel och kranar är dyrt. Och det finns en koppling mellan adrenalinutsöndring och maskulinitet – man känner sig stor och stark efter att ha lyft mycket en dag, och man har inte en tanke på att kroppen inte mår bra av det. Inte då.
En hel del av byggnadsarbetarkulturen är också mytifierad, och skam till sägandes odlar man väl den myten själva också. Om karlakarlen som super mer, jobbar hårdare och förhandlar tufft. I själva verket är det en förlegad syn som är sällsynt idag. Men som ändå också omhuldas, eller i varje fall skrockas åt.
Lagbasar som jag själv kan flina lite åt fylleribravader man hör talas om, men jag vill inte ha den sortens folk hos mig själv. Jag tolererar inte nakenbilder i bodarna, eller sexistiskt eller rasistiskt klotter. Och det är där den stora delen ligger – att vi har företrädare som inte accepterar sånt där, inte ens skitsnacket.
Jag ska läsa det där och se om jag håller med
LikeLike
Skrockandet är intressant. Kanske är det nödvändigt att markera mot sexism och rasism – säkert har de äldre ett ansvar för kulturen.
Mitt perspektiv är könsbytare i förskolan och jag har funderat mycket på hur det fungerar att vara i minoritet. På ett plan är det säkert skönt att ha stöd av ledning men jag tror att den här förändringen av normer som måste ske ska komma underifrån.
Män som visar att de duger och utvecklar förskolläraryrket – kvinnor som förändrar bilden av byggnadsarbetarjobbet.
Vi försöker arbeta med nätverk men det är inte så lätt:
– Jag vill inte vara en sådan som behöver stöd…
LikeLike