Genusvetenskapen rekommenderar en försiktig hållning till påståenden om vad som egentligen är “manligt” eller “kvinnligt”. Maria Wetterstrand är inte lika återhållsam i en intervju i Sydsvenskan:
Någon sa att Maria Wetterstrand är den första kvinnliga politiker som inte ses som en kvinnlig politiker – utan bara som politiker.
– Ja, jag tror att det är så. Möjligen med undantag av Anne Wibble.
Hur tolkar du det?
– Jag har aldrig blivit betraktad i första hand som kvinna, utan bedömd för vad jag gjort. Göran Persson behandlade aldrig mig som han behandlade andra kvinnor.
Han kommenterade inte din vikt som med Maud Olofsson?
– Nej, det gjorde han inte! Allvarligt talat, jag tror att jag har en attityd där jag aldrig ber om ursäkt för mina åsikter. Det är lite manligt.
Sprider Miljöpartiets språkrör fördomar och förstärker stereotypa föreställningar?
Tysta tankar 
Absolut! Ingen klarar av att påtala den här typen av kodningar VARJE gång de blir en del av vad man uttrycker. 🙂
LikeLike
Helt rätt Jesper – de flesta av oss vet att detta är föränderligt och uttryck för en social konstruktion.
Frågan är varför en del av genusvetenskapen har monopoliserat den insikten och så vällustigt bestraffar alla som inte ständigt garderar sig med att påpeka begreppets relativitet.
Det här ängsliga tonfallet borde kanske gälla de flesta ord? Om man inte vill bli anklagad för att vara normativ är det lika bra att påpeka språkets föränderlighet och kontextualitet. Men det blir svårt att föra samtal!
LikeLike