Vad är estetiska uttrycksformer?

Hos Christer hittar jag ett filmtips från Lena som sätter igång mina tankar!

Vi jobbar med att uppmuntra studenters kreativitet och det finns idéer om att gestalta erfarenheter i estetiska uttrycksformer. Den här filmen med sjungande flickor från Nordkorea kanske är en nödvändig provokation mot vår kultursyn.

Länk

Ser ni något lockande i den här uppvisningen?

Uppdatering:

Ibland kommer det föreläsningar som hjälper mig att få svar direkt:

Tid: 2009-12-01 15:15 – 2009-12-01 17:00

Plats: Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10, sal D 328

Målgrupp: Alla intresserade

Forskningsmiljön Barndom Lärande Ämnesdidaktik (BLÄ) fortsätter föreläsningsserien HT09 med följande decemberföreläsningar:

Estetik i förskolan – vad är det?

Föreläsare: Ingrid Lindahl, Kristianstad högskola

Det är bra att vara många – lärande genom musikteaterverksamhet i grundskolan.

Föreläsare: Els-Marie Törnqvist, Malmö högskola.

Vid eventuella frågor, kontakta Elisabeth Jennfors, elisabeth.jennfors@mah.se

16 thoughts on “Vad är estetiska uttrycksformer?

  1. För att besvara din något läskigt formulerade fråga om huruvida man finner något lockande i de små sjungande töserna så för de mina tankar till något i den här stilen: http://www.youtube.com/watch?v=3ElauliZZ64 Den stora skillnaden ligger i igenkänning, i det ena fallet väldrillade små barn som sjunger en främmande sång på främmande tungomål, i det andra fallet väldrillade små barn som sjunger välbekanta sånger på välbekant tungomål.

    Jag får samma känsla av den ena som av den andra, men anar att andra kanske upplever det annorlunda?

    Like

  2. Det finns nyanser av skillnader i precision (hmmm – det var ingen bra sammansättning).

    I Sverige tycker vi det är charmigt med individuella variationer och jag har en känsla av att det koreanska stilidealet är mer inriktat på samtidighet. Samtidigt är vi ett folk som älskar körsång och hyllar det kollektiva (eller hyllade?)

    Like

    • Det gör det definitivt, dessutom håller de koreanska lärarna sig borta från scenen och låter barnen lysa själva. Jag tror, vet du vad, att ongarna upplever det som ungefär lika nervöst och ungefär lika spännande i båda fallen, och är ungefär lika stolta och glada efteråt.

      Det är inte lätt att se det välbekanta i det främmande alla gånger men mycket är vunnet om vi når dithän.

      Like

  3. Antagligen romantiserar vi det spontana och förfasar oss över det drillade på ett etnocentriskt sätt. Jag tror också att glädjen att uppträda är gemensam – även om jag inte kan låta bli att undra över baksidan:
    – Vilket pris betalar barnen för den här perfektionen?

    Associationer till kinesiska gymnastikflckor eller Michael Jackson uppväxt kanske leder tanken helt fel, men just här är jag stolt över att vara svensk och minns 17 år som ledare av förskolekörer i Kirseberg. Konserterna med 300 barn i kyrkan var ganska pampiga och nervösa tillställningar, även om vi försökte balansera prestation med lekfullhet.

    Like

    • Jo, västvärlden romantiserar gärna det spontana, på gott och ont och innerligen etnocentriskt. Du funderar över vilket pris, om något, barnen betalar, och jag funderar över andra sidan: vilken vinst, om någon, undanhåller västvärldens tillåtande och begränsande förhållningssätt barnen?

      Like

  4. Förk flr sin funkt, spec r d anvb vid begr rumsl utr fr komm

    =)

    Tonåringar är formidabla utövare, jag förundras dagligen över deras förmåga att klämma in eoner av information på 140 tecken eller färre

    Like

    • Jo vi befinner oss i en vandrande slumpgenerator!

      För mig finns bara Malte Lindemans bekantskapsannons. Det var en höjdpunkt i förkortningsbranschen.

      Hur var det nu med “Liten förm”?

      Like

Leave a comment