Jag läser en tidning som heter NIKK. Den är gratis och ges ut av  Nordisk institutt för kunskap om kjönn och innehåller ofta ganska brokiga texter.

I det senaste numret 3:2009 (ingen länk) kan jag läsa att läroämnet kvinnoforskning vid Helsingfors universitet har bytt namn till genusforskning. Det verkar en aning lättsinnigt. Förvirringen ökar om vad som egentligen innefattas i begreppet (eller perspektivet) “genus”.

I Finland drömmer undervisningsministern om att skolan ska bli könsneutral – det låter djupt oroväckande.

I en annan text diskuteras fördelar med könsuppdelad undervisning. Det är Island som har tradition av oblyg kompensatorisk statsfeministisk genuspedagogik från förskolan där den s.k. Hjallimodellen har stått som förebild för svenska lösningar.

Eva Nyström är skeptisk – det respekterar jag henne för och bestämmer mig för att läsa hennes kunskapsöversikt:
Nordisk forskning om genus och jämställdhet i skola och utbildning

Direktören för NIKK Solveig Bergman ger också prov på eftertänksamhet och diskuterar den nordiska statsfeminismens (det ligger ingen värdering i ordet) hörnstenar. Hon vågar till och med ifrågasätta uppfattningen om att kvinnor alltid har kollektiva intressen.

Tänk vad mycket man hinner under en undervisningsfri förmiddag!

Verkligen blandade texter!