Hos Christer diskuterar vi tolkningar av genus. Frågan om rörlighet över gränser är ett spännande ämne. Vilket kön har störst frihet att testa? En vanlig uppfattning är att pojkar förlorar status om de bejakar feminint kodade mönster – medan flickor har mycket att vinna på att ge sig in på den manliga arenan. Samtidigt finns det ett nedsättande ord om dessa “pojkflickor” som antagligen fungerar hämmande: manhaftig.
Jag föreslår att vi bannlyser ordet manhaftig och ersätter det med konstruktionen manhäftig som skulle kunna fungera som en tankeväckande figur inom kvinnligt könskodade uppväxtmiljöer. Inga flickor ska bestraffas för att de bryter med den traditionella könsrollen i förskolan och skolan.
Nästa steg är att se vilka nya ideal som uppstår.
Tysta tankar 
Fast då måste väl personer av hankön också få vara “manhäftiga”?
LikeLike
det verkar vär rimligt – jag söker ett ord som romantiserar mäns kvinnliga sidor…typ:
androgenial
LikeLike
Bara det inte går snett och blir överdrivet. Fler än nånsin mår ju dåligt. Frågan är vad det beror på, egentligen. Personligen tror jag inte för fem öre på att könen enkom skulle vara någon sorts sociala konstruktioner. Till en viss del är de naturligtvis det, men inte enkom. Det tror jag på lika lite som om någon skulle påstå att språket fungerade lika bra utan kroppsspråksbiten. Det är en mix, och för att den ska kunna fungera på bästa sätt så krävs alltså själva mixen. Problemet med genusteorierna är att de tror att en nötmix fungerar lika bra med enkom jordnötter, eftersom den påstår alla nötter vara sociala konstruktioner. Precis som nötterna skiljer sig könen åt. Problemet är att eliten vägrar inse det faktumet och öser ut pengar till diverse konstigheter för att försöka ändra på naturen. Typ.
LikeLike
Jo – det är möjligt att du har rätt. Men om vi lämnar de värsta avarterna av genuspedagogik åt sidan finns det fortfarande ett verkligt förtryck av de individer som försöker tänja på gränserna. En del av detta ligger på en språklig nivå och utifrån detta perspektivet finns det anledning att skapa ord som utmanar våra föreställningar om fasta kategorier.
LikeLike
KvinnoKarl – är det verkligen så?
Tänk, jag har uppfattat saken helt annorlunda! Jag har uppfattat genusteorier som att det handlar om att man är fullt medveten om att det finns både likheter och skillnader mellan könen, men att man inte finner det acceptabelt att enbart dessa skillnader skall leda till t ex markant högre lön för det ena könet, större möjligheter för det ena könet, fler ansvarsområden och plikter för det ena könet etc.
LikeLike
Morrica: Jag har lärt mig att det inte går att diskutera sådana frågor generellt. Man måste veta könet på de berörda, för att veta om skillnader är acceptabla (för att de beror på biologi eller individens egna ansträngningar/uppoffringar, till exempel) eller oacceptabla (för att det görs en åtskillnad som är mer omfattande än vad som är nödvändigt med hänsyn till biologi och individens egna ansträngningar/uppoffringar inte alls är egna ansträngningar, utan istället resultatet av en priviligierad position som denne bara har på grund av sin grupptillhörighet).
LikeLike
Lavazza – det var väl att du noterade att jag framhöll att genusteori ofta handlar om att tanken att det är oacceptabelt att ENBART kön ska medföra skillnad i inkomst, rättigheter, frihet etc.
LikeLike
Morrica: Det är ju det jag säger. Man måste veta vilket kön det rör sig om för att säga om “det är oacceptabelt att ENBART kön ska medföra skillnad i inkomst, rättigheter, frihet etc.”. Vet man inte könet kan man inte säga om skillnaden beror på ENBART könet eller om det istället beror på andra mer acceptabla orsaker.
Är det acceptabelt att grupp X oftare får vårdnaden om barnen än grupp Y vid en vårdnadstvist? Beror det ENBART på kön eller beror det på andra mer acceptabla orsaker?
Är det acceptabelt att rålönegapet till grupp Y:s fördel snarare än grupp X:s fördel? Beror rålönegapet ENBART på kön eller beror det på andra mer acceptabla orsaker?
Dessa frågor går lätt att besvara för de flesta, för att de kan gissa vilka kön som avses. Om det inte går att säga vilka kön som avses, så är folk mer ovilliga att besvara frågan.
LikeLike
Lavazza, nu har vi upprepat samma sak i fyra inlägg, vi tycks vara tillräckligt överens om innehållet i genusteori för att betrakta det som överenskommet och gå vidare, eller vad säger du?
LikeLike
Vi är väl överens om vad genusteori innebär i teori. Däremot är vi eventuellt oense om hur de som tillämpar genusteori gör det i praktiken. Jag har i stort sett bara sett dåliga (icke könsneutrala) exempel, och jag tror att det beror på att de som intresserar sig för genusteori oftast har ett annat kön än jag. De som har ett annat kön än jag kanske tycker att teorin även i praktiken tillämpas som den är tänkt att tillämpas i teorin.
LikeLike
Det verkar vara ett rimligt antagande att de som befinner sig i majoritetsposition upplever de egna värderingarna som neutrala eller objektiva. Just detta gör genuspedagogiska projekt väldigt riskabla eftersom de reducerar pojkarna till objekt för uppfostran.
Är vi fortfarande överens?
LikeLike
Menar du att flertalet genuspedagoger är kvinnor, att flertalet genusforskare är kvinnor eller att flickor till skillnad från pojkar inte reduceras till objekt för uppfostran?
Förstår inte riktigt hur du menar, men misstänker att svar dröjer tills du är åter i sverige. Enjoy London while it lasts.
Något att läsa medan vi väntar på Mats återkomst: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/annaekelund/article6109310.ab
LikeLike
Själva “Manhäftigheten” är väl talande nog för en genuskonstruktion, könskonstruktion är väl nåt helt annat Lavazza, där kan man göra om, skära och lägga till så att man jämnar ut, eller leker med konkreta skillnader.
Men varför måste manhaftig-konnotationen “häftig” få ett genus?
Att det överhuvudtaget sätts genusettikett där visar väl med önskvärd tydlighet att genus-ramar är konstruerade/ fortfarande konstrueras. Det visar väl ändå att det finns en angelägen grund för tydliggörande?
LikeLike
Det är inte tigern i skogen som kommer att döda dig, utan tigern som bor i ditt huvud.
Genusperspektiv på det någon? *hysteriskt fniss*
tack för länken Morrica!
LikeLike
*g*
vassego
LikeLike
Filip! säg det till dem som lever tätt inpå tigrarna …
LikeLike
Går det att tänka sig en skola där barnen inte är “reducerade till objekt för uppfostran”?
Jag tänker att det är möjligt att föreställa sig andra typer av relationer som bygger på att likvärdiga subjekt talar till varandra utan givna maktpositioner. Men det ligger långt bort och reser omedelbara invändningar om nödvändig assymetri.
Det kan hända att jag romantiserar “det kompetenta barnet” eller överskattar kraften i en socialisation som bygger på imitation och närhet snarare än uppfostran.
LikeLike
Jag lever också i det hoppet att alla skall få rum som människor i skolan, inte subjekt, individer eller något annat opersonligt och avståndstagande-laddat ord.
Det är skönt att se att det finns pedagoger som faktiskt har förmågan att vara människa och lärare på samma gång som de dessutom lyckas att etablera kontakter med delar av klasserna på ett personligt plan.
Den förmåga som denna kategori mentorer/lärare/ledare har, var behandlas den i debatten om skolan?
kan man köpa/lära den förmågan?…isåfall är den dyr och vem har skrivit boken?
Filip
LikeLike
Filip, den kan vara rätt dyr, den kostar allt från ett ögonblicks insikt till en livstids erfarenhet. Dessutom tillkommer en fraktkostnad mod, utan vilket man aldrig kommer att kunna fullt ut använda sig av det man lärt sig.
LikeLike
Jag vet inte om vi måste lämna skolan och hoppa in i filosofin för att få tag på teorier om den här formen av möten
http://plato.stanford.edu/entries/levinas/
eller på svenska
http://sv.wikipedia.org/wiki/Emmanuel_Levinas
Kanske blir det fort pretentiöst, men jag gillar ändå det här försöket att beskriva möten utan baktankar.
LikeLike
Mats, en skola utan filosofi?
*svimmar av förfäran vid blotta tanken*
LikeLike
Jo – det är nog så att den pedagogiska filosofin har varit på defensiven de senaste åren inom lärarutbildningen.
Först vek metodiken ner sig och smög ut bakvägen.
Sedan packade didaktiken samman och gled undan.
Den pedagogiska filosofin ersattes av kortkurser om “pedagogiska riktningar” och i stället för kunskapsteori läser studenterna om skillnaden mellan Montessori och Waldorff (vem bryr sig? – hjälp var det jag som skrev det?)
Jag tror att den här krävande formen av etik är det mest omoderna man kan tänbka sig i en bolognifierad högskola. Blotta tanken på mötets betydelse för uvecklingen känns som ett uppenbart hån mot våra kära kursplaner.
LikeLike
Vilket i sig tycks mig som orsak nog att hålla den högt och och stolt och låta den löpa som en glad iller genom övriga ämnen.
LikeLike
Glad iller söker pigg vessla – ev. äkt.?
LikeLike
Jag är omodern redan före examen, det känns både befriande och trösterikt på något sätt =)
Men det passar liksom ihop, eftersom min frisyr börjar likna Mats på det eminenta fotografiet från -88. Jag är nog snart på modet… Cirkeln är sluten…
Morrica, väl talat. Det kan bli dyrköpt om man missat betydelsen av den typen av kompetens.
Mats tack för länkarna. Det är intressant att se hur du noterat historiken runt hur de här delarna av utbildningen “genats förbi” genom åren. Jag blev glad att någon förstod vad jag försökte peka på. Det är skönt att bli förstådd, det lurar bort känslan av att vara den lilla pojken i kejsarens nya kläder ett tag. han vågar förstås peka …
LikeLike
Det är nu jag ska hålla ett litet tal om det otacksamma i sanningssägarens/outsiderns/whistelblowerns position – men det fungerar dåligt för mig. Den smygande känslan av att vara tokig är inte så farlig när man har vant sig.
Hör av dig nån dag när du är i skolan!
LikeLike
Du är en skämtare du, Mats!
Filip, själv var jag kanske modern sådär en kvart på hösten åttiofyra men jag tror som du, det kommer igen. Vänta bara, jag räknar med en kvart till ungefär i december 2012.
Allvarligt talat, släpper vi etiken är vi illa ute.
LikeLike
=)
Det skall jag Mats.
Jag ser fram emot min kvart framöver då morrica…
LikeLike
susan: Jag förstår inte mycket av det du skriver. Min poäng är bara att genusdiggare inte brukar vara förtjusta i att låta män och pojkar få beskrivas i positiva ord.
Eftersom postulatet är att män är överordnade måste verkligheten tolkas så att män är överordnade, vilket därefter bevisar att män är överordnade. Det finns ingen möjlighet att beskriva manlighet på ett sätt som gör att manligheten inte är överordnad kvinnligheten. Förändras verkligheten, så förändras beskrivningen av vad som är manligt och kvinnligt för att passa postualtet.
LikeLike
Hej Lavazza!
Jag känner igen det sättet att resonera och lider med dem som måste omtolka verkligheten för att få den att passa in i de ideologiska mallen.
Samtidigt har jag betydligt högre tankar om mina läsare.
LikeLike