Jag och min lärarkavaj

Modemagasinet Stil sänds på lördagsmorgonen och Susanne Ljung gör ett bra program som väcker mitt intresse för klädernas betydelse.  Veckans avsnitt handlar om Woody Allen som stilikon och jag medger motvilligt att jag är under påverkan. Min slitna bruna manchesterkavaj med skinnkrage och armbågslappar är nog en perfekt identitetsskapare för en lagom nonchalant universitetsadjunkt.

Länk läs

Lyssna

11 thoughts on “Jag och min lärarkavaj

  1. Skoluniformer är ju officiellt inte så vanligt här i landet, varken bland elever eller lärare, men helt ovanligt är det väl ändå inte att man kan iaktta en viss uniformitet i klädseln på t ex läromedelsmässor eller konferenser av andra slag?

    Like

  2. Uniformer är kanske funktionella men jag önskar att utrymmet för individualitet vore större. Särskilt om vi menar allvar med att lära barn tolerans inför olikheter.

    Det finns för få kufar i svenska skolor.

    Like

  3. Jag har fördomar oj, vilka fördomar jag har, med risk att bli utskälld tar jag mig friheten att vädra dessa : “För mig syns ofta lärare vara en person som är på språng.”

    Kommer en man, cyklande med cykelhjälm, portfölj/alt ryggsäck och klämmor som håller byxvidden på plats, antingen är det en byråkrat eller en lärare på gymnasienivå.

    Kvinnor: Gudrun Sjödén kläder, skinnryggsäck, en lång fläta eller pagefrisyr och ett enormt halssmycke: en kvinnlig lärare för de yngre klasserna som vidareutbildat sig på äldre dagar till specialpedagog.

    Like

  4. Usch Stråhatt!

    Du är en förfärlig människa!

    Tyvärr är jag minst lika hemsk – och önskar att vi slapp dessa stereotypier. Vi ska ju lära barn individualitet.

    Like

Leave a comment