Vi diskuterar utbildning och individens frihet att välja sin väg. Kamraterna hävdar det kulturella och symboliska kapitalets betydelse för våra val och jag romantiserar möjligheten att slå sig loss från sina förutsättningar.

Den lille vännen har tröttnat på sin stillasittande tillvaro och nu planerar han en framtida karriär som – hör och häpna – poet!

Det började med en enkel utflykt till Ales stenar och när jag läste det gamla antologinumret blev han som förvandlad.

Ales stenar

Av Anders Österling (1884-1981)

Där kusten stupar mellan hav och himmel

har Ale rest ett jätteskepp av stenar,

skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel

med blockens mörka stillhet sig förenar,

en saga lagd i lönn

vid brus av Östersjön,

som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar

stå vakt från hedenhös; och folket säger

att backen spökar – att den gnyr och ropar

i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.

Ty mitt i bondens jord

har Ale gått ombord

på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.

Järn mötte brons, när äventyret hände.

Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,

gör här sin långfärd intill tidens ände.

Det har blott sten till stäv

och moln till segelväv,

men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover

i disigt fjärran glider tyst om knuten

av närmsta sten, och medan platsen sover

har seglaren tillryggalagt minuten.

I detta skådespel

vet ingen, vilken del

som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet

mångtusenårigt och mångtusenmila,

och tiden byter hälsningar med rummet

i seglens rörelse och blockens vila,

och marken strör sin blom

kring stentung ålderdom,

och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

Dikt ur Tonen från havet (1933) av Anders Österling

Det verkar vara ansträngande att vara poet. Min lille vän häpnar över produktiviteten hos Anders Österling:

* Preludier (1904)

* Offerkransar (1905)

* Nattens röster (1906)

* Hälsningar (1907)

* Årets visor (1907)

* Döden inkognito (1908)

* Norrlandsresan (1908)

* Bäckahästen (1909)

* Människor och landskap (1910)

* Blommande träd 1907-1909 (1910)

* Minuter och sekunder (1912)

* Fränder och främlingar (1912)

* Facklor i stormen (1913)

* Tidsstämningar (1916)

* Sånger i krig (1917)

* Idyllernas bok (1917)

* Valda dikter (1919)

* Dagens gärning (1921)

* De sju strängarna (1922)

* En fläkt av Indien (1923)

* Levant (1924)

* Jordens heder (1927)

* Tonen från havet (1933)

* Nya valda dikter (1934)

* Skånska utflykter (1934)

* Tio års teater 1925-1935 (1936)

* Horisonter (1939)

* Livets värde (1940)

* Samlade dikter.1 (1945)

* Samlade dikter.2 (1946)

* Årens flykt (1947)

* Jacob Jonas Björnståhl: minnesteckning (1947)

* Samlade dikter (1949)

* Skånska motiv (1950)

* 6 dikter ur idyllernas bok (1952)

* Nicolovius och Söderslätt: kring de

gamla prästgårdarna i Skåne (1957)

* Skånska utflykter (1958)

* Albert Ulrik Bååth: minnesteckning (1960)

* En diktkrans (1961)

* Dikten och livet: essäer (1961)

* Vårens löv och höstens (1963)

* Ola Hansson: minnesteckning (1966)

* Minnets vägar (1967)

* Dikter (1970)

* Sent i livet: dikter (1970)

* Längtan till Italien (1971)

* Idyllernas bok: valda dikter (1974)

* Poesi och skånskt friluftsmåleri (1976)

* Ögonblick: dikter 1971-78 (1978)

* Hundra dikter (1981)

* Grinden åt havet: ett urval dikter 1904-1978 (1985)

Egentligen är jag glad över att vännen har planer och vill gärna uppmuntra sådana här initiativ. Nästa vecka kanske han satsar på en tevekarriär. Som vän är jag tacksam om jag slipper se honom i Rent hus, Skuldfällan, Grannfejden eller Ensam mamma söker.

Poet är bra – det borde alla bli!