I ett svagt ögonblick tackade jag ja till att föreläsa om genuspedagogik ur ett manligt perspektiv.

Länk till Malmö Högskolas perspektivdagar

Igår var den stora dagen. Ett hundratal personer lyssnade och som vanligt drabbas föreläsaren av en blandning av lättnad och oro efter själva akten.

 – Förstod de vad jag var ute efter? Lindade jag in poängerna?
 – Var jag onödigt provocerande i detta minerade fält?

Min strategi är att vara ganska privat och försöka hålla genusfrågorna på en nivå där personliga planet ger frågan energi. Hur konstruerar jag en manlighet som gör mitt liv meningsfullt. Går det att hämta inspiration från myter utan att låsa in sig i stereotypier?

 Dessutom hävdar jag rätten att inte ha någon åsikt i frågor som inbjuder till normativitet. För de frågeställare som oroar sig för uppdelningen av världen i blått och rosa är nog mitt uppenbara ointresse ganska provocerande.
 – Har du inget annat att bekymra dig över?

Jag fortsätter gärna diskussionen här eller på det manliga nätverkets nästa träff den 14/10 kl. 17.15 i A440 på Orkanen.

 
 –