Skolinspektionen anmärker på elevinflytandet i 18 av 21 skolor i Malmös omkrets. Jag jämför den blygsamma notisen med de krigsrubriker som kvällstidningarna brukar använda för att blåsa upp tveksam betygsstatistik.
Frågan är kanske vad det är barnen förväntas bestämma över i en skola som är detaljstyrd av skollag, läroplan, kursplan, kommunal skolplan, lokal arbetsplan, IUP och föräldraråd? Underst i denna massiva överbyggnad är det meningen att rektor ska se till att eleverna upplever någon form av delaktighet och inflytande.
Jag anar att Skolinspektionen inte vill befatta sig med sådana här komplicerade frågor. Det är lättare att peka finger åt de syndare som inte lyckas skapa en illusion av demokrati.
Verklig delaktighet uppstår när lärare får och vågar lyssna på barn som vet vad de vill och kan uttrycka det.
Kanske måste vi då ompröva den sofistikerade fjärrstyrning av undervisningen som nationella prov utgör.
Tysta tankar 
Föräldrainflytande innebär väl vanligen ‘ordna klassfest’, ‘baka till försäljningen för klassresan’, ‘köp det som bakats till försäljningen för klassresan’, ‘boka klassresan’ etc. Det är sanningen att säga inte mycket till inflytande, egentligen?
Och vad kan eleverna faktiskt påverka? Vad händer när elevrådet klagar på enskild lärare? Vad händer när elevrådet klagar på städningen? Vad händer när elevrådet lämnar förslag?
Det är obehagligt att se hur eleverna redan från mycket späd ålder skolas in i ett system där de ska uppleva att de har inflytande, utan att egentligen ha det. Huh!
LikeLike
Och det är underligt att kontrollmyndigheten åker runt och mästrar skolor för att de inte lyckas upprätthålla illusionen av delaktighet!
Den verkliga insikten handlar om att förstå hur makten ser ut och inom vilka fält det finns utrymme för förändring. Jag tror att det är frustrerade de elevrådsordförandena som är kärntruppen i de anarkistiska stenkastartrupperna.
LikeLike
Detta är intressant, inte minst med tanke på att skolledning har ordnat en workshopdag som ska gå i elevdemokratins tecken. Elever skall sitta åldersintegrerat i små grupper en förmiddag (högstadium) prata om vad de vill förändra på skolan, vi lärare skall vara väktare som ser till att de inte springer i väg och äter för tidigt. På eftermiddagen skall elever prata om bemötande och respekt.
Allt skall utmynna i en vernissage med A3 -papper där det står vad eleverna har kommit fram till. Sedan skall alla grupper vandra runt dessa och diskutera dagens upplevelser.
Skendemokrati och jag vet inte suck…. skolans kontrollmyndighet har påpekat att elevens delaktighet borde utökas och denna workshopdag blir en följd av påpekande från högre ort….
LikeLike
Det skulle inte förvåna mig det minsta lilla.
Jag minns med sorg i bröstet Göteborgskravallerna. Jag var inte där, men jag mötte ungdomar som åkte dit, glada, förväntasfulla, övertygade om att de skulle kunna göra sina röster hörda. Jag mötte dem när de kom hem också, och jag såg hur ljuset i deras ögon hade slocknat, hur de var förkrossade över hur ingen velat lyssna, hur provocerande de upplevt polisen på ett sätt de aldrig varit med om tidigare, och hur förskräckta de var över tillresta, äldre, protestanters agerande, hur dessa eldat på ungdomarna och drivit på kravallerna.
Och sen den dagen är något annorlunda bland engagerade ungdomar i landet, har du tänkt på det? Hänger det på något vis ihop med den skendemokrati vi kallar elevinflytande?
LikeLike
Stråhatt, och sen då? Vad ska hända efter denna dag? Det låter som en inledning på något?
LikeLike
Morrica: Säg det:-) Det undrar vi också- fortsättning följer…det blir spännande.
Jag tycker själv att det är viktigast att elever känner att de blir lyssnade på dagligen och att deras upplevelser tas på allvar och att vi ständigt för dialog med dem, där kan vi kan ge dem verktyg, visa på vägar hur de även skall göra som vuxna för att göra sina röster hörda…risken med denna idé om en workshopdag i demokratins tecken är att förväntningar inte infrias och det bara förstärker deras misstro. Tanken är nog god, men jag tror inte att insatsen kommer att motsvara den förväntade avkastningen.
LikeLike
Vilken läroplan tillämpas? Är det Lgr 80? Eller den “nya” Lpo 94.
I den står det klart och tydligt att Skolan ska sträva efter att nå tre mål. Men inte hur talas det inte om. Det är upp till skolledning i samverkan med läarare att bestämma efter riktlinjerna i läroplanen.
Skolinspektionen detaljstyr inte och tala om hur. De påpekar bara i sin tillsyn att skolan brister i att ha mål för elevinflytandet. Om vi ska leta någon syndabock i detta fall är det väl kommunerna.
Skolverket ger i sitt remissvar till nya skollagen en kärnfull kommentar om varför kvalitetsredovisningar inte fungerar och är i avsaknad av analys och utvärdering över vad skolor gör för att öka måluppfyllelsen. Skolplanen har blivit någon form av kommunens sätt att sätta mål som inte har med det nationella utbildningsuppdraget att gör.
Så det skulle kanske vara som i en skola i Lomma, som blivit årets kvalitetskommun, man använder läroplanen som fortbildningsinstrument bland all personal för att förfina sina pedagogiska metoder.
LikeLike
Pingback: Jag vill bestämma (på ett högst demokratisk sätt, förstås) « metabolism
Skönt med din eviga optimism Plura!
På allvar tror jag att det finns en framkomlig väg här och jag vet att det redan på den gamla Skolverkstiden (höhö – det kändes bra att skriva!) var en viktig dimension i inspektionerna. Många skolor var förvånade över vilket allvar som inspektörerna granskade formerna för inflytandet och kanske fanns det skolor som faktiskt hittade nya vägar.
Men jag hävdar ändå att det är svårt att kommendera fram inflytande uppifrån. IUP och andra kontrollinstrument är kraftfulla redskap för att förlägga maktutövningen på ett individuellt internaliserat plan.
Kanske är det en ytlig träning i den formella demokratins former som är syftet. Representativitet och tålamod. Jag borde nog kolla forskningen inom fältet. Har för mig att det är deprimerande resultat inom såväl föräldra- som elevinflytande.
Annars håller jag med – Lpo94 har höga tankar om medborgarnas förmåga att ta ansvar för sina liv!
LikeLike
Mats, det är svårt att kommendera fram inflytande från något håll. Men kanske kan man från ovan kommendera undan de som står i vägen för t ex riktigt elevinflytande?
Alla resor börjar med ett steg, så även resan mot demokrati.
LikeLike
Elevinflytande är något som ska existera dagligdag i klassrummet. Det handlar om hur man bemöter elevernas åsikter, tankar och deras utrymme. Jag aktar mig nogsamt för att ha hela utrymmet, och mycket, mycket kan eleverna ta ansvar för, och därmed delta aktivt i, besluta och ha åsikter om. Jag har genomför – bidra till undervisningen – och det betyder att jag som lärare är bidragare och eleverna är bidragare. Det går att förändra mycket. Om man vill. Sedan måste man oförtrutet visa att man lyssnar, litar på och till, och tillskriver ansvar och växande. Det är stora saker men det fungerar. A-M
LikeLike
Absolut – allt börjar i vardagen.
Kanske handlar det om att lärare vågar ta några steg tillbaka ibland – tillåta en aning röra. Antagligen måste verklig elevdemokrati få lov att göra misstag och just den dimensionen tror jag är svårast i en skola som plågas av effektivitetskrav och perfektionism.
Läraren som den store lyssnaren i stället för den store pådrivaren?
LikeLike
Mats hur tänker du – kan man inte vara både pådrivare och lyssnare samtidigt?
Själv försöker jag ha så stora öron son hellst när jag undervisar – för att lyssna in vad publiken vill – samtidigt som jag medvetet på ett personligt plan driver min tes.
Det gäller även för lärare och skolhuvudmännen. Som jag sagt tidigare, syndabocken är kommunerna och dess politiker som inte förstår eller inte bryr sig om uttbildningsuppdragets krav i läro- och kursplaner.
Effektivitet skapas bara genom att förstå det pedagogiska arbetet och dess avarter….
LikeLike
Jag tror att vi mytologiserar vår förmåga att motivera och driva på andra. Bilden av den effektiva vallhunden som håller samman flocken och får den att förflytta sig över prärien under munter betande är lockande, men jag tror att förflyttningen blir viktigare än ätandet. Och just när det gäller fåruppfödning är ätandet helt avgörande för utvecklingen…
Äsch – metaforen är en smula riskabel och jag anar att jag kommer att få äta upp (!!!!!) den!
LikeLike
Mats, din vallhundsaspekt är inte så dum, du har så rätt i att ätandet är viktigare än förflyttandet, och dessutom tillkommer aspekten att varken hunden eller herden alltid kan avgöra vilket som är det absolut saftigaste och bästa betet.
LikeLike
Det känns skönt att vi kan mötas i det agrara!
I våras släppte grannen ut fåren på bete. Det såg grönt och frodigt ut – ändå skrek fåren av ilska och besvikelse. Vi tror att det beror på att gräset var näringsfattigt.
Djur är ganska bestämda när det gäller vad de vill äta. Jag önskar att barn hade samma integritet!
LikeLike
Kanske skulle de bli duktigare på att säga ifrån när saker och ting inte är bra om de fick ordentlig mat i skolan?
LikeLike
Möjligt! Samtidigt tror jag att just maten är den arena där inflytandet är lättast att konkretisera – men om summan/måltid är löjligt låg finns det en risk att allt slutar i cynism.
Är det sant att får som får gräs med lågt näringsvärde ibland drabbas av en sjukdom där de ligger på rygg benen i luften? Det lät som en skröna (google var är du?)
Med den här metaforen drabbas barnen av en kollektiv handlingsförlamning pga den låga meningsfullheten i skolan. Mina funktionalistiskt sinnade kolleger skulle nog ha gillat denna slutsatsen…
LikeLike
Givetvis är det så, skolmaten måste få kosta om eleverna skall kunna bli mätta och få energi som räcker hela dagen. Om man nu på död och pina vill snåla kunde man servera uteslutande vegetarisk mat i skolorna – det är billigare.
Jag kan alldeles för lite om får men det skulle inte förvåna mig ett dugg. De är komplexa små varelser, både känsliga och härdiga på samma gång.
Det är klart att barnen drabbas av kollektiv handlingsförlamning, de är inte dumma på något vis! De har vett nog att koppla ner till vänteläge och spara energin och fokuset till något som har högre meningsfullhet.
LikeLike
Vänteläge är ett bra ord – jag tror Giddens kallar det “urbäddning”. (Min privata tolkning)
Man resignerar och försöker hitta lägsta möjliga nivå för att ta sig igenom oskadad och med rester av självrespekt i behåll.
LikeLike
Jag tycker inte det är acceptabelt att vi har ett obligatoriskt skolsystem där en stor andel elever känner att de behöver använder sig av den taktiken för att ta sig igenom oskadda.
Inte det minsta lilla acceptabelt.
LikeLike
– Inte en sekund, sa Bull!
LikeLike
Alltså måste vi göra något åt saken!
Vad tror du är effektivast? Att ge sig direkt på det största hindret eller att plocka bort de små, ett efter ett, tills det största trillar iväg av sig själv?
LikeLike
På ett plan är det ju en märklig tanke att barn skulle ha inflytande just i skolan? Kanske är vi så uppfyllda av retoriken kring barnkonvention och andra proklamationer att vi faktiskt tror på att det är möjligt att upprätta sådana här “goda och meningsfulla öar” i ett samhälle som till sist styrs av helt andra värderingar.
DEn här dubbelheten riskerar hela tiden att avslöjas om någon vill testa gränserna för inflytande. Kanske är fången lyckligare om han vänjer sig vid sina bojor och inte kallar dem något annat?
Samtidigt är skolan den stora befriaren och möjliggöraren. Jag har varit i Indien och sätt föräldrar ofta allt för sina barns skolgång. Men där är det hoppet om ett bättre liv som är motorn! Och familjens stolthet!
LikeLike