På min självarkeologiska resa närmar jag mig min fars barndom. Det kan ha varit en ganska behaglig position att vara yngst av fyra syskon på en bondgård utanför Sege i mitten av 20-talet. Men det är något vekt över hans uttryck som jag behöver fundera vidare över.
Bilden av manlighet har aldrig varit enkel. Min far verkar så stöddig och samtidigt sårbar när han lutar sig mot sin storasyster Anna-Margit. Med en sådan uppbackning är det lätt att vara tuff.
Tysta tankar 
Jag tycker det ser ut som en fin liten syskonskara. Men det går att läsa ut så mycket i deras ansikten. Det är en kameraman med i bilden tänker jag – som har ordnat med barnen så att de står fint, händerna si eller så. A-m
LikeLike