När jag var tre år bodde vi på en ö i Stockholms skärgård. Huset saknade bekvämligheter och mamma var ensamma med oss i veckorna då far jobbade i staden. Jag har nog inte förstått hur modig hon var. När jag ser bilden anar jag varför släkten tyckte att jag var “mors påg”.

Vi fick ganska mycket frihet och jag minns upptäckfärder i övergivna lador och vilda jakter på bortsprungna kaniner.

Det finns något ängsligt i blicken som jag inte kan tolka och jag önskar att koncentrationen på spiken var större.