Jag har skrivit alldeles för mycket om spektaklet på Stadsbiblioteket. Nu verkar den planerade “vi bär ut böckerna och bär in författarna”-kampanjen vara avblåst och det är dags att sammanfatta.

Per Svensson gör det med elegans och skärpa. Länk

Men publikmaximering kan inte vara ett mål i sig – varken för ett operahus (då borde Bert Karlsson vara den givna efterträdaren till Lars Tibell på musikteatern i Malmö) eller för ett stadsbibliotek (då borde deckarrummet genast kompletteras med en porrboudoir).

På måndag lägger regeringen fram sin kulturproposition. Den utredning vars arbete ligger till grund för proppen kritiserades hårt för att den inte brydde sig om att formulera några kvalitetsmål för kulturpolitiken.

En liknande kritik kan med rätta riktas mot de kulturrevolutionära planerna på Malmö Stadsbibliotek. Om biblioteket inte vågar eller vill stå för sin roll som kulturell normbildare och folkbildare utan definierar sig som en konkurrent till Akademibokhandel och andra upplevelsevaruhus på den kommersiella marknaden, varför ska då biblioteket skattefinansieras?

Fortfarande är det en gåta för mig att landets bibliotekarier verkar sluta upp bakom den nya politiken.