Jag försöker hitta ett lugn efter de senaste dagarnas upphetsade diskussioner om varsel, turordningar, kompetensväxlingar och besparingar. Många är ledsna och upprörda . Vi som klarade oss den här gången andas ut i naiv lättnad. Kanske är det så att de nya regeringsmiljonerna enbart fördröjer den påbörjade förändringen av Lärarutbildningen?
Vi har i alla fall fått lite tid på oss och jag tänker använda den till att driva kvalitetsfrågan politiskt. Idag är enigheten över partigränserna obegripligt stor – var finns sprickorna i muren?
Akademiseringen av lärarutbildningen framställer sig gärna som en naturlig, objektiv, neutral obestridbar kraft. Det viktigaste och mest förbjudna fältet återstår att beforska:
– Var finns den forskning som bevisar att disputerade lärare höjer kvaliteten på lärarutbildningen?
