Ljusets kalender
Veckan har dominerats av nyheten om bibliotekets utgallring. En del debattörer gick ut hårt mot Sydsvenskan som anklagades för populism och kvällstidningjournalistik.
Biblioteket har velat mellan att förneka omfattningen till att beskriva utgallringen som ett mycket kvalificerat arbete utfört av högkompetent personal. För en utomstående har det varit svårt att bedöma sanningshalten och kriterierna tycks vara delvis okända även för ledningen.
Samtidigt finns det en annan dimension som är mer intressant – vad ska vi egentligen ha för ett bibliotek? Hur skapar vi delaktighet i en institution som vacklar mellan sentimental kulturkonservatism och postmodern marknadsretorik? Är det verkligen vettigt att minska antalet böcker i själva biblblioteket till 25% av dagens volym?(eller är det 35?) Jag erkänner en svaghet för bibliotek med många böcket och Ljusets kalender har inga problem med luftigheten.
Nu tycks ledningen ha fått kalla fötter och i ett hastigt påkommet försök att plocka popularitetspoäng kommer det att ske bokutdelning på lördag. Malmöborna tycker om allt som är gratis och jag undrar om det är väl genomtänkt?
Man skulle nästan kunna kalla tilltaget P-O-P-U-L-I-S-T-I-S-K-T…
l1, l2, 1, 2, DN, Svd, Torsdagen presskonferens
Tysta tankar 
Pingback: Darling Library « Christermagister
Du har helt rätt i att frågan om vad vi ska ha för bibliotek är en mycket intressantare fråga!
Tycker det är för jäkla ruttet av folk att klaga på organisationen kring utdelningen…damn you if you do, damn you if you don’t…
Gillar ditt inlägg, men förstår inte hur du får in “marknad” i postmodern marknadsretorik. Borde det inte istället vara postmodern informationsretorik. Biblioteket säljer ju knappast böcker och är något så udda som en institution vars mål är att så många som möjligt ska låna och läsa böcker gratis.
LikeLike
Nja – jag vet inte hur bekant med diskussionen om Malmö som den framgångsrika entrepenörsstaden? Kommunanställda tvingas genomlida satsningar under paroller som MÅNGFALD – MÖTEN – MÖJLIGHETER eller DET DUBBLA ÅTAGANDET.
Stadsbiblioteket försöker skapa sig en del av denna berättelse medan övrig service förfaller i t.ex. stadsdelsbibliotek och fritidsgårdar (som borde vara de viktigaste mötesplatserna)
Min största invändning mot omgörningen är att jag tror att den motverkar målet: att öka utlåning och besök. Någon har försökt sälja ett internationellt koncept som är idéfattigt och djupt omalmöitiskt. Politikerna svalde det hela i en iver att vara moderna. Samtidigt sätter man sig i knät på förlagen som förväntas bekosta författaraftnarna.
Jag har inga åsikter om utdelningen eller organisationen kring den – det är en skenmanöver som förflyttar fokus från den ideologiska frågan om framtidens bibliotek. Men det har varit spännande att se hur populistordet kunnat slungas omkring på lösa grunder.
Om det gller ett verkligt paradigmskifte så är det svårt att se mellanläge eller nyanser. Jorden kan ju inte vara halvrund eller småplatt…
LikeLike