Idag var jag för första gången på en loppmarknad ensam. Nåja – det var en hel del andra människor där, men ingen som jag kunde diskutera värdet av köpen med. Min roll brukar vara den motsträvige som förhindrar vansinnesköp, nu var jag tvungen att ta egna beslut.

Gislövs loppmarknad ligger på klassisk, men svårparkerad mark. Dansbanan och parken runt Gislövs stjärna lockar många besökare och stämningen runt klädbordet var ganska rivig.

Förstora:

Familjens gemensamma passion för korsstygnstavlor närmar sig en plågsamt hög nivå och vi måste nog dra en skarp gräns vid att fylla en (1) vägg. Jag frågar diskret tavelförsäljaren om de har något inne (nej, jag menar inte knark) och han skiner upp. Äntligen någon som intresserar sig för äkta hantverk! Han påpekar den investerade arbetstiden, materialkostnaden och ramens kvalitet. Jag föreslår 20 kronor, men betalar glatt 40 eftersom det går till idrottsföreningen.

Hemma är det som om den lille vännen blir lugn i närheten av tavlan. Han har varit orolig länge, men nu är han äntligen en del av den lantliga idyllen.