Jag läser om simborgarmärket och inser att vi lever i en tid då simning har blivit en känslig utbildningspolitisk fråga. Ett av de få verkligt mätbara målen i idrottsämnet ställer hela systemet med målstyrning på sin spets. Hur ska skolan förhålla sig till de elever som inte vill – eller får – delta i simundervisningen? Ofullständigt slutbetyg är en ganska kraftfull maktutövning. Vad är egentligen rektors ansvar?
Jag drömmer mig tillbaka till Gunnar Larssons simframgångar och minns min egen märkessamling med ett visst vemod. Hur stolt var jag inte över dessa små plåtbitar.
Gunnar Larsson - Guldmedalj 200m OS 1972
I morgon är det jag som åker till det uppvärmda utomhusbadet i byn och tar årets simborgarmärke!
Tysta tankar 