Jag är lite tagen av hur snabbt debatten om Rosengård och manlighet urartade. Sydsvenskan har ingen kommentarsfunktion och det innebär att en del propagandister väljer att sprida sina budskap på andras bloggar. Jag kanske borde ha en hårdare inställning till oliktänkare, men är besatt av mångfaldstänkande. Här är (nästan) alla välkomna.
Samtidigt är jag glad över att ha fått en inblick i hur kategoriskt det här uppdelningstänkandet är. Min beundran för de studenter med invandrarbakgrund som orkar slåss mot dessa fördomar är gränslös.
Jag vill gärna tro att skolan kan göra skillnad, men då behövs lärare med kunskaper om barn med olika bakgrunder. Om det handlar om klass, etnicitet eller genus går att diskutera – men en stor del av skolans problem beror på bristande mångfald inom lärarkåren.
Här är min hyllning till alla blivande lärare med invandrarbakgrund. Håll ut – skolan behöver er.
En klickbar bild som visar hur klass, genus och etnicitet påverkar gymnasievalet – från rapporten Man ska bli lärare
Tysta tankar 
Skolan är hjärntvätt och indokltrinering och förvandla dig till en produkt inget annat.
LikeLike
Jo, så kan det kännas….
LikeLike
Mike, innebär det att skolan enligt din åsikt inte borde finnas, eller att du anser att den borde se annorlunda ut? Vad borde då finnas istället, eller hur borde den ändras?
Mats, att det känns och upplevs så vet vi, vad kan man göra för att ändra på detta, enligt din erfarenhet som lärarutbildare?
LikeLike
Hmmm… jag inser att det var lite fegt och dumt svarat till Mike.
Morrica hoppas kanske att jag ska ha ett bra svar på frågan vad man kan göra för att skolan ska upplevas som mer meningsfull och mindre förtryckande…
Det finns massor av goda råd och på läroplansnivå dryper skolan av visioner för hur vi ska skapa något annat än det Mike beskriver. Problemet är att göra något av denna välmenande godhet.
Jag är nog en lärare som tror på kraften i det personliga mötet och har romantiska föreställningar om att det går att bryta med den tradition av beroende och maktobalans som har präglat generationer. Men det kräver stort mod av lärare att ställa sig utanför rollen av allvetare och ordningsskapare.
till de didaktiska frågorna (Vad?, Hur, Varför?) vill jag gärna tillfoga : “Med vilken rätt tvingar jag dig till detta?”
LikeLike
Din sista didaktiska fråga tycker jag finns inkluderad i den gällande “För vem”, som i för vems skull (inte bara “vem är det jag undervisar”). Om man vill, så finns den där iaf. Det beror på vem som ställer den, så din formulering är förstås klarare. Men svårare.
/Janis
LikeLike
Jo – det är väldigt utmanande att ställa frågan utifrån en sådan renodlad moralisk aspekt. I en målstyrd skola räcker det ju annars att hänvisa till målen…
LikeLike
Förutsatt att målen är otvetydligt formulerade, möjligen. Är de verkligen det idag?
LikeLike
Otvetydliga eller inte kanske är en språklig eller teknisk fråga. Jag tänker att målen kommer in som en främmande kropp mellan elev och lärare. De tar över och antagligen uppstår lokala kulturer på skolorna bland lärarna som beskriver någon form av samförstånd i tolkningen.
Då hamnar eleven i underläge – läraren kan alltid hänvisa till sitt “uppdrag” och den makt som här medföljer.
LikeLike
Den makt man som lärare besitter berörs alltför sällan i diskussioner pedagoger emellan, tycker jag. Jag minns inte att den överhuvudtaget nämndes när jag gick på lärarhögskolan, men mina elever tar ofta upp den när vi pratar.
Det är bara dumt att låtsas som att man som lärare inte befinner sig i överläge gentemot eleven. Något av det svåraste i hela läraryrket är nog att balansera denna makt med tillräcklig dos ödmjukhet och självinsikt så att man i möjligaste mån inte missbrukar den.
LikeLike
Precis – det är ett förbjudet ord!
Många lärare arbetar hårt för att osynliggöra makten genom anonyma kriterier som de försöker gömma sig bakom.
Jag har ett privat projekt att göra den dimensionen synlig….
LikeLike
Varför är det så förbjudet, tro?
LikeLike
Makten har alltid försökt dölja sin tillfälliga karaktär och framstå som “naturlig” – kanske är det lättare att fatta alla dessa avgörande beslut (betyg m.m.) om vi tror att vi har fått makten uppifrån? Det blir liksom mer…hmmmm…..objektivt då!
LikeLike
Jag är skeptisk. Jag är fullt och fast övertygad om att den som hycklar om sin egen makt hycklar om annat också.
Cynisk, gammal och grå är jag.
LikeLike
Cynism är en pose – användbar men i längden ohållbar.
Mig lurar du inte!
LikeLike
*flinar glatt* ach, du lieber Augustin, om du bara visste hur svart min själ i grunden är! Att cyniskt ana egenintresse och argan list bakom allt är min grundprogrammering, uppgraderingarna har gett mig visst hopp om människan.
Så hur får vi till ett öppnare, rakare samtal kring den potentiellt korrumperande makt det innebär att vara lärare?
LikeLike
Första steget måste kanske vara att genomskåda den retorik om allas lika värde, delaktighet och jämställd dialog som proklameras i läroplaner och lokala handlingsplaner.
Jag tror att det kräver stort mod att se sig som en del av ett möjligtvis förtryckande system – sen kan man fundera på strategier att bryta.
1) Att vara en ofarlig symbol: Där går vår lille fritänkare
2) Att vara infiltartör: Hmmm…. kan vi verkligen lita på hans lojalitet
3) Att vara en uppenbar invasionsstyrka: Lyfta maktkampen inom kollegiet och kräva ett ställningstagande
4) Att ge upp och sluta uppfattar jag inte som ett alternativ
LikeLike
Hej – här är jag och läser igen. Så det blir! Anne-Marie
LikeLike
Anne-Marie, jag tycker det vore intressant att höra vad du tänker om saken när du läst det som sagts.
Jag tror kanhända en kombination av ett och två vore effektiv?
LikeLike