Min poserande och aningen koketta cynism framstår som ganska naiv vid sidan om Woody Allens påståenden om tillvarons eländighet.
citat 1
citat 2
Efter att ha sökt på Google efter “meningen med livet” och fått 370.000 träffar tappar jag en del av entusiasmen inför detta embryo till serie.
Susning.nu prsenterar följande sammanställning:
- att dö (ur ett deprimerat perspektiv).
- att föröka sig (ur ett darwinistiskt perspektiv).
- att ens avkomma generation efter generation får mer förädlade gener (ur ett ras- eller klassbiologiskt perspektiv).
- att samla på sig materiella egendomar (ur ett biologiskt-psykologiskt eller materialistiskt perspektiv).
- att leva (ur ett ointresserat perspektiv).
- att det inte finns någon mening (ur ett nihilistiskt perspektiv).
- att älska (ur ett romantiskt perspektiv).
- att susa (ur ett online-perspektiv).
- att surfa (ur ett (vet ej) perspektiv).
- att finna meningen med livet (ur ett zen-perspektiv?).
- att utveckla sig till sin fulla potential (ur ett grekiskt filosofiskt perspektiv).
- att hjälpa andra (ur ett altruistiskt–kristet–muslimskt perspektiv).
- att få ett bättre nästa liv (ur ett hinduistiskt perspektiv).
- att lämna någon form av spår efter sig till kommande generationer (ur ett egoistiskt perspektiv).
- att absolut inte lämna någon form av spår efter sig till kommande generationer (ur ett ultra egoistiskt perspektiv).
- att ha roligt (ur ett hedonistiskt perspektiv).
- att få så många poäng som möjligt på Lunarstorm (ur ett fjortisperspektiv).
- att hämnas (ur ett mobbat perspektiv).
- 42 (ur Liftarens Guide Till Galaxen).
- att finna inre ro (ur ett epikuriskt perspektiv).
- att bli bäst i världen på allt (ur ett självklart perspektiv).
- att lära sig så många decimaler som möjligt i pi utantill (ur ett mattenörd perspektiv)
- att nå upplysning (ur ett buddhistiskt perspektiv)
Wikipedia närmar sig frågan en aning mer seriöst:
1) Det finns ingen mening. Detta är nihilismens ståndpunkt. Det finns inga objektiva värden. Ingenting är sant och allt är tillåtet. Tillvaron är i princip meningslös och slumpen regerar.
2) Det finns ingen mening men den går att tillskapa. Detta är existensialisternas ståndpunkt. Från början finns det ingen mening, men som unik individ kan jag göra val och handlingar i livet som skapar mening. Detta innebär också ansvar och en oro för att mina val kan bli fel.
3) Det finns en immanent mening att upptäcka. Denna ståndpunkt återfinns i de stora religionerna och i vissa av de filosofiska systemen. Verkligheten är t.ex. gudomlig, och det gäller att skapa kontakt med den, antingen genom att skåda ljuset i sitt inre eller genom yttre religiösa handlingar.
3a) Meningen med tillvaron i sig. En vidareutveckling av 3). Det finns t.ex. en gudomlig plan, en kosmisk lag [som cyklisk utvidgning och hopdragning), en universell andlig naturlag (som karma) eller så är den biologiska mångfalden och skönheten i naturen och världsalltet i sig meningsfull.
3b) Meningen med ett individuellt, biologiskt liv. Meningen med mitt eget liv kan upptäckas i 3) Gud, i 3a) att vara människa eller i 3b) att vara människa och leva i nuet och fullt ut, i harmoni med andra och med omvärlden.
4) Fortplantning. Att överleva, föröka sig och sprida sina gener är alla levande varelsers imperativ, och åtminstone i en begränsad, biologisk betydelse också deras “mening”.
Jag tror att det är lugnast tillsammans med Woody Allen
Tysta tankar 
Nu känner jag mig alldeles fasansfullt överjävligt elak som säger detta, tro mig det är efter moget övervägande! och alls icke i någon mån för att regna en enda droppe på din parad, men jag har aldrig uppfattat någon cynism från dig. Tvärtom, hela din blogg utstrålar välvillig nyfikenhet och omtanke. Att läsa den känns som en lisa från min egen ständigt nedkämpade och i många år bearbetade och i någon utsträckning numera dolda vardagscynism, och för detta är jag dig tacksam och försöker ta efter ditt goda exempel.
LikeLike
Tack tror jag!
Det var nog den finaste komplimang jag någon gång fått!
Kanske är bloggen mitt glada projekt eller som terapeuten säger:
– Go to your happy place!
LikeLike
Kanske visar den fram den romantiker som finns där under cynismen, vad vet jag?
LikeLike
Jo, så är det nog!
Ibland tänker jag att ironi och cynism är aggressivitet förpackad i socialt accepterad form. Jag kan njuta av det men har nog en romantisk dröm om harmoni som jag försöker stå ut med att se krossas dagligen…
LikeLike
Precis som karate och fäktning kan ironi göra stor skada om det används oskickligt. Ironi är en konstform som kräver både respekt, fingertoppskänsla och timing, och saknas någon av dessa delar kan resultatet bli katastrofalt. Jag kommer att tänka på Tove Janssons berättelse om det osynliga barnet Ninni, hon som i rent självförsvar blivit osynlig efter att ha utsatts för ironi.
Aspekten ‘socialt accepterad form’ är intressant. Är ironi lika accepterad från vem den än kommer och mot vem den än riktas?
LikeLike
Visst är det en underbar berättelse! Gåtfull och hoppingivande. Jag brukar läsa den för studenter och ibland landar budskapet rätt.
Jag tror att ironin som konstform är alltför svår. Det dolda hämndbegäret riskerar att ta över och jag har sett en del fall av högtidstal där ironin har varit märkvärdigt lik ren elakhet – men det kan vara jag som inte lyckas tolka koderna…
Grundtanken är väl annars att det är vackert om ironin riktas uppåt mot makten – de mäktiga förväntas stå ut med att bli hånade. Jag har lite svårt för den förenklingen och tänker att politiker också är sårbara varelser.
Fast till sist är det nog så att en del människor kommer undan med vad som helst eftersom de är roliga!
LikeLike
Gör de verkligen det? Eller får de lov att komma undan av rädsla för att ironin och elakheten annars ska riktas mot den som säger ifrån istället?
LikeLike
Jag beskriver mig ibland som en lite vagt ickereligiös anhängare av tron på den högre rättvisan – och då kommer ingen undan sitt straff.
Men din fråga är obehagligt skarp och viktig. Särskilt i ett skolperspektiv är gränsen mellan mobbning och skämtsamhet svår att förstå. Och läraren är definitionsmässigt utanför koden.
LikeLike
Den är väldigt svår att förstå, den gränsen, och ändå måste man.
LikeLike