Jag inser att våren håller på att springa förbi mig i Malmö och går en promenad genom min närmaste park. Här var jag föräldraledig för 24 år sedan och minns en oändligt långsam vår med ensamma promenader i en park som vägrade bli grön. Jag minns en nedsliten lekplats och en blåsig bänk. Idag ser det ut så här:

Jag har tidigare klagat över att EU:s säkerhetsregler gjort lekplatserna tråkigare. Så är det inte längre.

Jag minns också ett trångt Stadsbibliotek och en barnavdelning som kunde varit mer inbjudande. Idag har vi ett bibliotek med det underbara namnet Ljusets kalender. Det är tänkt – och fungerar som – en mötesplats.

Det är dags att försonas med parken. Allt var inte bättre förr. Dagens småbarnsföräldrar behöver kanske inte härdas på samma sätt som jag gjorde?

På hemvägen passerar jag Kungsparken och stannar vid den torrlagda runda fontänen utanför casinot. Det var rätt kul att vara föräldraledig ibland! Eller ofta.

Klickbar:

Jag håller på att förvandlas till en sådan där lallande sentimental idiot som smyger omkring i parken och fotograferar blommor.

Lord have mercy with my soul.