Newsmill är en underlig sida – seriös ibland men ofta olustigt aggressiv i kommentarerna. Just nu pågår en debatt om Per Ström och frågan tycks vara huruvida “det är synd om männen”?
Det mesta är olidligt polariserat och diskussionen om arv eller miljö borde ha passerat bäst före datum för länge sedan.
Det som intresserar mig är huruvida det är möjligt att ta sig förbi den anklagande fasen i ett jämställdhetsarbete inom skolans värld? När jag försöker beskriva mäns position på lärarutbildning, förskola och skola är jag ofta orolig över att det finns drag av skuldbeläggning av den kvinnliga majoriteten i argumentationen. Går det att undvika ett anklagande tonfall? Hur argumenterar jag för att inte framställa kvinnors yrkeskunnande i termer av “brister”?
Samtidigt är det svårt att motivera en aktiv samhällsinsats för rekrytering av män till förskola/skola om allt redan är jättebra.
Efter att ha läst kommentarerna inser jag att frågan är mer infekterad än jag trodde. Josefine Arlestam gräver en djup skyttegrav och blir uppbackad av några entusiastiska genuspedagoger.
De gör det inte lätt för sig.
Ge mig lite mer cred: Jag heter Arlesten 😉
LikeLike
OK – förlåt!
LikeLike
Könssegregering är vad som skapat problemet med att män saknas i barnets värld. Dagis, förskola, skolan och hemmet.
LikeLike
“…att det finns drag av skuldbeläggning av den kvinnliga majoriteten i argumentationen. ”
Medan begrepp som “pojkarnas ant-plugg-kultur” är helt fria från skuldbeläggning av pojkarna, eftersom det är statsfeministiskt godkända fakta.
LikeLike
Jag förstår vad du menar. Finns det utrymme för nyanser?
LikeLike