Jag närmar mig punkten utan återvändo – den stund då jag ska deklarera varför det är viktigt att män arbetar i skola och förskola. Jag kan inte längre dölja mig bakom en bekväm och till intet förpliktigande kritisk hållning. Snart kommer jag att bli granskad – inte bara som person utan även i rollen som lärarutbildare. Finns det verkligen utrymme för personlig hållning i en fråga som är så politiskt känslig? Kommer min åsikt att uppfattas som Malmö högskolas officiella ståndpunkt?
Jag tvekar inför det oundvikliga och inser att rubrikvalet skapar vissa förväntningar.
Tysta tankar 
Förväntningar och förväntningar… Jag är då inte så sugen på ett par puffbyxor… 😉
Har ni någon gemensam hållning på MAH som du känner dig förpliktigad att följa?
LikeLike
Kanske tiden inte är mogen? Vi lägger ju ner mycket tid på att försöka hjälpa studenterna att konstruera någon form av trovärdighet och då är vårdad klädsel en viktig del av det projektet.
Konstig hårfärg, piercing och tatueringar brukar försvinna efter ett par terminer. Knytblusar och plisserade kjolar smyger in
Du kanske anar att jag försöker göra en sorts kringående rörelse för att närma mig manligheten ur ett historiskt perspektiv?
Den där gemensamma hållningen tror jag att de flesta av oss som arbetar här har genomskådat – även om vi nog är fångade i den vita medelklassens normalitet och självförhärligande. Att vara lärare innebär för många att tänka goda tankar och göra goda jandlingar.
Frågan är om det går att förena med puffbyxor och knivslagsmål?
LikeLike
Jag har faktiskt haft puffbyxor. Men den gången var jag utklädd till Erik XVI. Och det var inte särskilt bekvämt. Jag föredrar nog kjol i så fall…
LikeLike