Jag blev aldrig någon rejvare. Lite för gammal, lite för lat och lite för ointresserad av droger. När jag hör Moby spela House of the blue leaves undrar jag om jag trots allt inte missade något viktigt?
Livet på Lärarutbildningen är ofta mycket seriöst och ibland har jag svårt att hålla mig för skratt när studenterna med högtidliga miner säger:
– Som pedagog är det viktigt att tänka på…
Då tänker jag att det finns något i den här uppslukande musiken som skulle kunna luckra upp den normativa traditionen i skolan. När vi i examinationerna försöker beskriva och definiera “lek” med vackra ord och referenser till kurslitteraturen, då avlägsnar vi oss samtidigt från det som skulle kunna vara lekens kärna.
Går det att tänka sig en lärarutbildning utan böcker?
Tysta tankar 
Oj! Spännande drag där! Hur långt har du tänkt tanken? Det här gjorde mig nyfiken!
LikeLike
Inte särskilt långt – vi har en obehaglig tradition av att mäta en kurs kvalitet utifrån litteraturlistans omfång och vetenskapliga ambitionsnivå. Därför känns det djärvt att pröva tanken på att det finns andra sätt att se på kunskap och utveckling.
Om vi tycker att barnens frågor är viktiga i skolan skulle det kunna vara rimligt att studentens frågor styr undervisningen på en högskola. Det är kanske en fråga om att leva som man lär?
LikeLike