Prince är det lilla geniet som jag följde maniskt tills jag plötsligt tappade intresset. När jag hör Computer blue inser jag varför. Allt är inte lika bra och ibland är musiken mer blank än levande.

Bilden är från Berlin där finanskrisen har pågått några år. De ödsliga kontorshusen längs Friedrichstrasse vittnar om hur sköra förväntningarna på ekonomiskt uppsving var. Ingenting är mer patetiskt än ett tomt modernistiskt skrytbygge.

Några kvarter bort är skotthålen i husen kvar sedan kriget. Snart öppnar caféerna på Käthe Kollwitzplatz.

Här borde finnas en koppling till skolpolitik – idag är den mer än osynlig