Läroplanen beskriver grunden för hur lärare ska vara – vilka värderingar det är som skolans personal bör förkroppsliga. Lärares moral är ingen privatsak och förväntningarna på förebildlighet är stora. Lärare utför goda handlingar i statens tjänst och tänker goda och kloka tankar.
Men går det att kräva goda känslor? Vad händer med de delar av personligheten som inte passar in i denna proklamerade godhet? Skapar detta auktoritära krav på godhet en grogrund för dubbelmoral och cynism
The Who beskriver känslan av dubbelhet i Behind the blue eye
No one knows what it’s like
To be the bad man
To be the sad man
Behind blue eyes
No one knows what it’s like
To be hated
To be fated
To telling only lies
Tysta tankar 
och vem avgör vilka känslor som är goda, i det långa loppet?
LikeLike
Just – många skolor tänker värdegrunden som en monolit. En stor och blank sten som vi kan gömma oss bakom när allting svajar.
Andra närmar sig tanken på att vi måste beskriva kvalitet i mångfaldstermer – även när det gäller moral och känslor.
LikeLike
Här dånar The Who och hos Christer härjar Hawkwind… Vad är det med skolbloggarna nuförtiden egentligen? 🙂
LikeLike
Jo, som man vet man hur det är att vara the “bad” man. *suck*
Tipsar om en artikel: “Gamla mansideal slår pojkarna från attraktiva utbildningar”. Rubriken är provokativt utformad men stämmer ändå så väl in. Där pratas det också om det svaga könet: mannen. Hur kunde det gå så här illa?
Länken: http://newsmill.se/artikel/2009/03/24/pojkarna-riekar
LikeLike
Ingen ordning – absolut ingen ordning!
LikeLike