Temat gjorde motstånd – egentligen vill jag nog hellre möta mina objekt framifrån. Att fotografera från sidan känns lite som att smyga.
Men efter ett tag inser jag att det är nog så att det spännande alltid händer utanför bilden och att illusionen av att “fånga” något är ganska naiv. Det vi kan få tag på med kameran är våra reaktioner på händelsen som alltid sker någon annan stans. Ungefär som att verkligheten är märkvärdigt svår att begripa/beskriva/förklara på ett objektivt sätt. Allt filtreras och förvrängs genom våra sinnen och det är bara en dåre som blandar ihop bild och sanning.
Min bild är från en fotbollsmatch i Goa. Ni får ta del av min tolkning av publikens upplevelser av en match som pågår en bit bort. En manlig gemenskap i sen kvällssol – varför är de så fokuserade? Bilden ger inga svar.
En betraktelse över en betraktelse av betraktare…
Tysta tankar 
Jag vågar knappt fota människor alls… Det känns som att man tränger sig på, eller blir misstänkt för att ha dolda intentioner! I Indien är de visserligen glada och villiga modeller, men här hemma? Jag ser så många härliga personer jag skulle vilja fotografera, men att gå fram och fråga… Nej, det är en barriär jag inte tagit mig över.
LikeLike
Nej det är nog lättare som turist – kanske en omedveten objektifiering?
LikeLike