Whiskyprovning är ett äventyr. Framför allt för smaklökarna, men det finns också oändligt utrymme för manlig nörderi när det gäller frågan om vilket destilleri/årgång/maltsort/vatten/lagring/tunna/destillering o.s.v som egentligen är bäst. Jag har tagit mina första stapplande steg och måste nog bestämma mig för om jag är en manlig samlarnatur – eller om jag kan gå vidare och låtsas som ingenting. (Kamraten med 172 flaskor i garderoben lockar och skrämmer.)

Det är också möjligt att jag har helt fel om denna genuskodning. Då är denna besatthet av single malt en könsneutral egenskap som vår herre fördelat slumpmässigt över jordens befolkning

Alternativet är att försöka reda ut huruvida den oresonliga manliga kärleken till skotsk sprit är biologisk eller en social konstruktion.

P.S. Jo, det var gott – mycket gott.