I Malmö filmar polisen sina egna övertramp och spelar upp dem i rätten. Jag är motvilligt imponerad av en sådan plikttrogenhet och är nog glad över att inte alla dumheter som sagts i landets lärarrum är dokumenterade.
Eller är jag verkligen det?
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Ja du – att de gör det visar faktiskt att de inte har någon relation över vad som sägs – det är nog det mest farliga. Hur har de tänkt? Jag är glad att de inte tänkt över materialet utan visat det i sin ärliga helhet – så att vi andra får och kan ta del av de tänkta ingrepp och tilltag polisen är beredd att tänka – det är inte så svårt att förstå hur polisen sedan närmar sig de som de har mage att säga sådana saker om. Jag blir mörkrädd. Är polisen en del av själva hetsen – själva anledningen till upptrappning.
Men också detta – att en hel kår kan inte dömas av några få – det är tydligt att poliser har reagerat kraftigt på dessa rasistiska muntiga övergrepp och därmed ska vi hoppas att undantagen förblir undantag och heller inte har någon plats i en anställning eller organisation som polisen är. Yrket och närvaron i yrket ska alltid synas. TÄnker jag.
Anne-Marie
LikeLike
Jo nog har det rört om på många plan.
Men om vi drar skolparallellen längre – är det möjligt att tänka sig att en del av skolans problem i mötet mellan lärare och invandrarungdomar handlar om samma sak som polisexemplet gör tydligt här?
Även om lärare aldrig skulle uttrycka sig så rått finns det en uppenbar risk att klyftan mellan makten (polis och lärare) och de andra (barnen) tar sig brutala former. Lärare skolas in i vänlig maktutövning – men grunden är densamma.
Tror jag.
LikeLike