Jag tror att Joseph Heller en gång i en intervju förklarar att han kunde lägga ett år på de första raderna i en roman. Antagligen är han medveten om anslagets betydelse och jag tror att han har en poäng. Själv har jag bedövande svårt att ta mig in i romaner med tråkig första mening.
Patrik Svensson (ingen länk) presenterar i Sydsvenskan Pontus Lundkvist nya bok Okända djur och citerar inledningen:
Mannen i biljettluckan hade en min som sa att det här med att ta på sig ett par godistrosor bara för att man inte längre hade några kalsonger rena inte var en så bra idé längre.
Nog väcker denna inledning nyfikenhet!
Vilken romaninledning tycker ni är bäst?
Tysta tankar 
Jag är förtjust i Garcia Marques inledningar – speciellt i Krönika om ett före… hjälp nu försvann minnet. Jag återkommer då jag minns titeln. Jag gillar sagoingångarna – Det var en gång… men det kanske inte riktigt var så du tänkte dig. (fnissar förtjust men det hörs ju inte i bloggen) Jag ska ta utmaningen och leta efter mina inledningar. Jag gillar ju Brott och Straff av Dostojevskij…
LikeLike
It was the morning my grandmother exploded. (Crow Road – Iain Banks)
LikeLike
En grön jägarmössa klämde ihop övre delen av huvudet, som liknade en köttig ballong.
Dumskallarnas sammansvärjning – John Kennedy Toole
Classic!
LikeLike
Alla lyckliga familjer äro varandra lika, varje olycklig familj är olycklig på sitt säregna sätt. Tolstoj: Anna Karenina
Detta är en förfärlig bok. Jag medger det utan invändningar, ty jag ångrar bittert att jag skrivit den. Strindberg: En dåres försvarstal
Kommer mera. Vi städar bokhyllor!
LikeLike
Jag är 26 tum lång, välväxt, med de rätta kroppsproportionerna, möjligen är huvudet något för stort.
Lagerkvist: Dvärgen
Kvinnan? Det är mycket enkelt, säger de som gärna generaliserar. hon är en livmoder, ett par äggstockar – hon är kort sagt ett hondjur, ett fruntimmer, det räcker som definition.
de Beauvoir: Det andra könet
LikeLike