Pygotskij och Viaget

Jag handleder examensarbeten och ett grundläggande problem är kravet på teorianknytning. Studenterna förväntas  förklara skillnaderna mellan olika pedagogiska filosofier och det är en otacksam uppgift. Ofta blir det  ytligt och slagordsmässigt.

Vygotskij är trevlig för han tror på samarbete, fantasi och att vuxna kan dela med sig av sina erfarenheter i nån konstig zon.

Piaget är omodern för han menar att kunskapsutvecklingen är individuell och sker i stadier.

Skinner är helt omöjlig eftersom han menar att straff och belöning är effektiva metoder.

Freud är obehaglig och sexfixerad.

Bristen på sammanhang  och djup i kunskaperna faller delvis tillbaka på oss lärarutbildare. Men i jämförelse med Lärarutbildningsutredningen HUT:s text framstår dessa examensarbeten som små under av ambition och komplexitet.

10 thoughts on “Pygotskij och Viaget

  1. “i nån konstig zon” – den var bra, den!

    Själv har jag lite ångest för att jag tycker att ändå det finns något litet som tilltalar mig i behavourismen …

    Själv tycker jag att vi slarvade bort de pedagogiska tanketraditionerna på vår kurs genom grupparbete … en pedagog per grupp och så många presentationer av varierande art … Jag kan “min” pedagog ganska väl, men de andra? Hade gärna läst mer på djupet, och sedan diskuterat mer.

    Men böckerna har jag ju kvar, så det är upp till mig…
    /Janis

    Like

  2. Jag är också kluven till den här formen av skenbildning. För att skapa någon form av ordning finns det en risk att skillnaderna blåses upp och vulgariseras – ungefär som om det är fotbollslag studenterna förväntas heja på…

    Samtidigt tänker jag att de flesta verksamma pedagoger klaffsar omkring i en eklektisk soppa där de plockar från olika tanketraditioner obekymrade om de problem som uppstår i att förena t.ex. behaviorismen med ett sociokulturellt perspektiv.

    Du behöver inte ha ångest över att lockas av behaviorismen. Alla föräldrar som inte belönat eller bestraffat sina barn räcker upp handen?

    Like

  3. Jag funderar kring det där med pedagogerna. jag inser mer och mer att när jag utgår från det lilla sammanhanget, en bild eller en situation och ser på det utifrån det stora sammanhanget så blir det enklare och intressantare, mer greppbart.

    Jag minns boken om pedagogerna med fasa men kommer på mig själv med att bläddra i den allt oftare, för jag vill veta jag vill kunna och jag vill utvecklas. Det ville jag ju när jag pluggade också men då handlade det mer om att visa för andra att jag hajjade, det är inte samma sak.

    Like

  4. Nej att visa upp för lärarna är ju själva motsatsen till att använda en teori för att förstå ett komplicerat skeende.

    Det låter spännande att upptäcka värdet av teorier utifrån ett mer äkta behov. Hur tänker du om det här med min tes om pedagogers lättsinniga syn på vad som går att kombinera?

    Like

  5. Jo – i väldigt hög grad är det nog så att handlingarna styrs av erfarenheten (det som funkar) och kraven på någon form av teoretisk stringens känns väldigt främmande för de flesta.

    Allt går att blanda och det gäller ofta att hitta någon form av lagomnivå.

    Jag vet inte om det är snobbism att kräva någon form av renlärighet – men i diskussioner kan det vara en styrka om teorin går att beskriva. Alternativet är ju att den starkare vinner eller att vi gör som vi brukar.

    Like

  6. Jag håller med dig och förstår och tror att det ligger oss i fatet många gånger att vi inte tar vara på det vi lär oss i utbildningen och förvaltar det lärda för att skapa oss ett yrkesspråk men också faktiskt få möjlighet att komma bort från detta att vem som helst kan jobba med barn, det behövs bara sunt förnuft, det är en slapp utbildning und so weiter.

    Jag tror också många gånger att handlingarna styrs av dels som du säger erfarenhet, men också mycket på “tycke och smak-nivå”, “jag tycker så här därför gör jag så här” vilket ju kan få katastrofala följder många gånger.

    Like

  7. I nya lärarutbildningen använder vi ofta begreppet lärandeteori som är lite mer krävande än den rena metodiken som ofta handlar om en rent praktisk nivå.

    Samtidigt känns det farligt att försöka göra filosofi av ett yrke som har så starka traditioner av hantverk.

    Like

Leave a comment