De långsökta metaforernas tid är inte förbi och jag identifierar mig med det övergivna grillgallret utanför scoutstugan. Enstaka vedträn har inte brunnit. De sista korvresterna har sköljts bort av regnet. Jag som en gång var en stolt fotskrapa – hur hamnade jag här?
Att handleda examensarbeten är lite grann som att försöka hindra korvarna ifrån att ramla ner i elden. Skapa en struktur som gör problemet möjligt att avgränsa. Ställa frågorna på ett sådant sätt att verkligheten inte blir för påträngande. När vi undersöker uppfattningar OM verkligheten behöver vi inte ta ställning till hur det egentligen ÄR.
Tyvärr har de avgörande och moraliskt krävande frågorna en tendens att hoppa fram och bita studenterna i näsan. Då hjälper inga grillgaller – korvarna hamnar i elden och ingen handledare kan rädda dem.
Tysta tankar 
Förr eller senare blir vi alla bitna, om inte i näsan så i nacken. Det är lättare att hantera när man har en handledare att vända sig till än när man står ensam i verkligheten, genomborrad av ansvar.
LikeLike
Att grilla korv är ett samspel mellan korven och människan, precis som mellan student och handledare. Samarbete handlade en av de första dagarna ute i Törringelund om, nog borde väl även sista dagen på lärarutbildningen gå i samarbetets tecken?
LikeLike
Oh ja!
Så kul att du minns den dagen. Min skräck är att studenterna ska minnas detta skrivande som något annat.
Och att examinatorn ska tycka att jag som handledare borde ha varit mycket mer sträng och uppfostrande…
LikeLike