Min ödmjuka period har inneburit vissa kreativa begränsningar. Det är svårt att blogga om jag varken får vara aggressiv, arrogant eller ignorant. Den självpåtagna ödmjukheten passar mig helt enkelt illa.

Men i morse 6.15 hände något. Då skakades min säng av en jordbävning som fick mig att inse utsattheten i mänsklighetens villkor. Jag kände mig väldigt liten och allt sådant som utbildningspolitik blev mindre angeläget.

Jag minns att Voltaire skrev Candide som en reaktion på ordbävningen i Lissabon. Efter det var varken gud eller den rationella framstegstron lika attraktiva. Det var dags att odla sin trädgård.

Kl. 8.34 hade Sydsvenskans artikel 634 läsarkommentarer. Nätet fungerar som den överlägsna formen av kunskapsrapportering.