Jag möter studenter som är födda efter murens fall. Hur kan jag förklara vad den betydde för mig?

Själv var jag sex år när den byggdes och trodde nog att muren alltid skulle finnas. Ett besök i Berlin 1980 befriade mig från all form av revolutionsromantik. I dagens Svd skriver Kim Salomon om bilderna från genombrottet den 9/11 1989. (länk!) Det var en storslagen händelse som gestaltades i mediebilder med stor kraft. Så mycket hopp och längtan släpptes loss och det gick inte att värja sig mot glädjen hos folkmassorna som återförenades i natten vid den sönderslagna muren

Sedan dess har jag, som egentligen är emot utlandsresor, varit i Berlin tio gånger och upphör inte att fascineras av hur vänliga och avspända människorna är. Spåren efter muren är få men minnet lever kvar under ytan.

Salomon ger exempel på hur rivningen av muren skamlöst utnyttjats och banaliserats i reklam och politisk retorik. Det var en unik händelse – och kanske det mest hoppingivande jag har varit med om!

Klickbar bild från murmuseumets (inte checkpoint Charlie!) tak:

Snart är det vår och den vill jag möta på Käthe Kollwitz Platz – någon kilometer från det första murgenombrottet vid Bornholmer Strasse.