De flesta av mina hjältar är ganska förvirrade och högst motvilliga förebilder. Dessutom tar de sin konst på allvar och tycks oupphörligt produktiva. Moralen är inte fläckfri.

Woody Allens nya film Vicky Christina Barcelona är en njutning. Vilsna existenser som är omöjliga att inte tycka om. Fångade i sina föreställningar om lycka men hjälplösa inför passionen – och ändå finns det ett krav på ärlighet som som driver karaktärerna att försöka ta ansvar för sina relationer. Även om de är obegripliga och självdestruktiva.

Efter No country for old men trodde jag inte att Javier Bardem kunde återta platsen som förste älskare i den latinska filmen. Men det gjorde han.

Trailern