Den 4/11 kl 15-17 ska jag prata om Blogg som pedagogiskt redskap och måste nog fundera ett varv till över vad pedagogik egentligen är. Med en sådan rubrik är risken stor att de som kommer väntar sig en hög grad av nyttighet och tips.
Jag tror att bloggen för mig är motsatsen till det som ibland förstås som pedagogik (en handling med tydlig avsikt att påverka den andre). Ibland känns det som om det är bloggen som skriver mig och den enkla bilden av att det skulle finnas en avsikt eller mottagare är avlägsen.
Samtidigt är jag nog medveten om att det finns någon på andra sidan och njuter av möjligheten till oförutsägbara möten – men värjer mig mot den där bilden av att vilja lära ut något.
Det handlar inte om effektivitet och förenkling utan att kunna göra något som inte går i traditionell undervisning. Hur ska jag förklara det? Jag ska läsa på om Freinet – att ingå i ett sammanhang…
Tysta tankar 
Är det verkligen motsatsen? Pedagogik för mig är som att leda en häst till vatten. Man kan lirka, locka, leda, tvinga i nödfall hästen till vattnet, man kan erbjuda hästen vattnet, skvätta det på hästens nos och tunga för att erbjuda ett smakprov, men man kan inte tvinga den att dricka.
Så ser jag på pedagogik, och i den bilden blir bloggen ett instrument man kan använda för att locka, visa på vägen och gå i förväg.
Så ser jag på det
LikeLike
Hej du – jag höll en liknande föreläsning för KTH – det var spännande… jag tror det handlar om att man sätter orden man tänker utanför sig själv och möter den andre… som tänker vidare…
Anne-Marie
LikeLike
Tack Morrica!
Då gäller det att distansera sig från powerpointträsket som mer handlar om att transportera information.
Hej Anne-Marie!
Detta måste jag fundera över. Att blogga är delvis att släppa kontrollen och då finns orden utanför mig själv. Okontrollerbara men ändå redskap för möjliga möten.
Tack!
LikeLike
Monica – jag håller med dig… man går lite i förväg och har en plats att göra det på… A-M
LikeLike