Det läcker från den lärarutbildningsutredning som ska presenteras den 3/12 och ett rykte säger att reformen skiljer sig från tidgare reformer genom att den inte vill spegla en pågående samhällsförändring. I stället är syftet att skapa en skola som “ska stå emot samhällsförändringar”. Förebilden är naturligtvis finsk och kopplingen mellan varaktighet och status är stark. Om föräldrarna känner igen sig i barnens skola är det lättare att förklara innehållet. Visionen om en beständig skola är förförisk och i bakgrunden vilar antagligen föreställningar om “den goda skolan” som kompenserar “det onda samhället”.

Förlorarna är  barnen vars erfarenheter underkänns. Dessutom är det lite skrämmande att all forskning om vilka kompetenser som krävs på 2000-talet avfärdas så lättvindigt, samtidgt som reformen försöker legitimera sig på vetenskaplig grund.