Ibland önskar jag att min trovärdighet vore större. När Anna Larsson antyder att dagens kvinnor i någon mening slösar bort sina liv genom att stressa och tycka synd om mig själv – då har hon erövrat rätten att vara så beskäftigt generaliserande genom lång och trogen feministisk grundtjänstgöring.

Hon får lov att säga saker högt som det är uteslutet för mig som man att ens viska utan att bli anklagad för chauvinism.

Det är nog bäst så.

Men allt är inte systemets fel. Vi kan välja själva. Men för att orka måste vi nog börja med att sluta lida.