Likt en förvirrad August Strindberg försöker jag tyda naturens tecken. Kanske finns det ledtrådar till avgörande beslut bland svampmyllret kring den ruttnande stubben?

Tillfälligheter och mönster – de måste betyda något.Men vad?

Det kan också vara så att kroppen reagerar med överhettning på en skola som hårt är präglad av rationalitet och måltänkande. Jag tänker att det är dags att visa hur “flummigt” livet kan vara.

Någon borde ta och styra upp de där svamparna!

Vi behöver en plan.

En handlingsplan.

En som går att utvärdera.

En med tydliga mål.

En plan som utgår från att den del av svampen vi ser inte är hela svampen.