Den här utsikten har jag fotograferat många gånger i sommar. (1) Nu är luften klar och molnen tunga. Augustiljuset är underligt och jag avstår från att skruva på filterknapparna. Himlen ser faktiskt ut så här och jag är en banal landskapsfotograf som pendlar mellan Prins Eugens idyll och Marcus Larssons dramatik. (Hoppas ingen konstvetare läser detta!)

På kvällen pratar vi om tro och religion. Någon menar att vi måste ta avstånd från religionen eftersom den är en del av ett förtryckande system och att den har förslavat människan i tusentals år. Jag är påstridig och hävdar att det inte finns någon meningsfull skillnad mellan rit, myt, religion, new agemystik och privat tro. Vi slirar och missförstår varandra. Jag tänker att det är ett misstag att föröka beskriva andlighet i ord.

Tidigare föraktade jag religion på samma sätt som jag föraktade svaghet. Bilden av den starka och ensamma människan som formar sina egna lagar är förförisk men krävande.

Nu försöker jag lära mig att leva utan att ha full kontroll – men under en hundradels sekund såg himlen ut så här.