… eller att göra män av pojkar?
Björn Sundmark skriver om om scoutrörelsens bildande och Baden-Powells handbok Scouting for boys och jag blir nyfiken. Mina fördomar om den enkla och homogena scoutrörelsen, full av nationalism, militarism och könsstereotypi visar sig innehålla spännande motsägelser.
Jag blev aldrig scout och funderar lite över anledningen – det var något otidsenligt med de där riterna och lösenorden som jag hörde talas om. Nu tänker jag att det verkar vara en jättebra rörelse som förenar mytologi, gemenskapsriter, glada sånger, natur, händighet med någon form av moralisk hållning (hjälpsamhet!)
Är det för sent att anmäla sig?
Tysta tankar 
Jag har ett lite knepigt förhållande till scoutrörelsen. Jag var med några veckor som barn, men när mina egna barn kom upp i scoutåldern var jag emot att de skulle gå med. Varför? Tror att jag tyckte att de var för militäriska, sektliknande och framförallt för detta med nationalismen. Nu när barnen är vuxna eller näst intill har jag bara fragmentariska spår kvar av hur vår diskussion kring detta gick i vårt hem. Det jag vet är att jag som ung mamma hade “mycket” klara åsikter om hur mina barn skulle uppfostras. 🙂
Det är konstigt att jag idag tycker att lära sig knopar, camping och att vara beredd på att alltid hjälpa varandra borde vara till fördel för barnen.
“Sent ska syndarn vakna” eller vad säger man?
LikeLike
Ja kanske – det kanske är min lite yrvakna moralism som tycker det är fint med enkla budskap och sånt som “scoutheder”.
Jag tycker att Björn fångar dubbelheten bra – genuskonstruktionen är ju minst sagt riskabel… Även om flickor idag är välkomna i rörelsen så bär den på något internatskolemässigt hierakiskt tror jag…
LikeLike
I mitt fotoalbum finns en bild av mig (i blå kjol och skjorta med scarf, samt vita strumpor och blå basker) där jag marscherar bakom den svenska flaggan. Inte omöjligt at jag inte gör någon slags saluterande gest till och med, jag vet säkert att jag ser jätteglad ut i alla fall. Jag lämnade ganska snabbt scouterna och gick med i URK, Ungdomens Röda Kors. Då fick vi skvätta rött “blod” på oss och bandagera varandra i skogen. Och bada i utomhuspoolen. Det var mycket roligare. Men en råbandsknop fixar jag fortfarande.
/Janis
LikeLike
Det låter som om du inte fick några varaktiga men – skvätta blod?
Jag minns en folkfest när Peps spelade den här låten
ta fram det bästa humör du har
var morgon när solen går opp
se till att hålla det ständigt kvar
när solen går runt i sitt lopp
för om du bara tänker så
det här var skojigt det måste gå
det finns ingenting som är svårt för dej
gå fram med ett rungande hej
Vänstern blev sig inte riktigt lik efteråt!
LikeLike
Men! Det var MIG, i scouternas led, Peps sjöng om! Eller om det var vad jag sjöng, där i ledet! För med glatt humör och ett rungande hej gick jag ju fram! Jag förstår att jag vände mig till URK och blodskvättandet! (Nåja, första hjälpen-kursen – var man bara lite empatisk och humanistisk behövde man inte vara så himla soligt käck, också.)
LikeLike
Pingback: Aktivitetstips « metabolism