Att vara lärarutbildare innebär ofta  uppdrivna förväntningar på duktighet och perfektion. Många kolleger plågas under bördan av att vara ett föredöme pedagogiskt, moraliskt och språkligt. Jag odlar mitt lättsinne, men lider över en formulering i en hemtenta som jag har varit delaktig i att skriva.

De stackars studenterna ska beskriva “tre centrala milstolpar”. Och efter att ha läst 60 tolkningar inser jag att meningen är helt galen i sin ofrivilliga pompösa komik.

Först den bisarra förstärkningen centrala milstolpar, och sedan den helt omöjliga bilden av tre centrala milstolpar. Jag menar – vad är det för figur som beskrivs med tre centrala milstolpar? Vart är vi på  väg?

Förlåt alla studenter – jag skyller på sommaren.