Det var något stillsamt gripande i TV-serien som gör att jag vill veta mer om personerna. Den deprimerade gynekologen, den ömhetstörstande frun, den bufflige företagaren med poetiska drömmar, hans sexuellt frustrerade fru, stackars Sture som dog ensam i garaget och hans magnikt arga fru (Mona Malm som alltid bara är knäckande bra)

Överklassens diskreta problem blev ömsint skildrade – komiken lågmäld och medkännande. Personerna sårbara och älskansvärda. Fyra avsnitt är alldeles för lite! Jag vill ha mer – mycket mer.