Ibland är det plågsamt att inte kunna. Det är obehagligt att känna vanmakten och den övermänskliga ansträngningen som krävs för att genomföra det jag vill. Det är förnedrande att se andra lyckas med det som jag vill.
Men det är också underbart att erövra kunskap. Att kämpa sig igenom obehaget och triumferande genomföra sina föresatser. För att lyckas måste jag våga misslyckas.
Grundtanken är att barn och vuxna till sist lär sig själv. Varje försök att hjälpa någon riskerar att blockera processen.
Filmen beskriver det jag försöker säga. En bra filmare måste ha tur. Det hade jag. Avsnittet är hämtat ur en film om tidig läs- och skrivlek.
Tysta tankar 
Eller som Roger Säljö säger i den bok jag precis håller på att läsa: “Lärande sker i första hand genom deltagande i aktiviteter och som konsekvens av deltagande, inte genom undervisning.” (ur “Lärande & kulturella redskap – om lärprocesser och det kollektiva minnet”)
Läskigt att du skriver det här inlägget samma dag som jag tänkte kommentera just den här biten ur Säljös bok i min blogg…. 😉
LikeLike
Jo – jag kan vara lite undrande inför det här sociokulturella perspektivet som ibland betonar förebildernas betydelse lite väl mycket. Kanske flickan i filmen är upptagen av att imitera de andra barnen – kanske har hon ett eget driv?
En annan kritik mot Säljö är besattheten av det skrivna språket som den högsta kunskapsformen. Han har lite svårt att se kultur och estetik som annat än hjälpgummor för för att utveckla tal och skrift – i alla fall enligt Marner och Örtegren i “Kulturskola för alla” som sammanfattar en del av kritiken väl.
Men jag ska nog läsa om Säljö själv! Du rekommenderar?
LikeLike
Jag har gillat Säljö och det sociokulturella perspektivet sedan jag fick “Lärande i praktiken” i händerna nån gång i början av 2002. Och första kapitlet i boken ovan (jag har inte kommit mycket längre ännu), drar en tänkvärd skiljelinje mellan undervisning och lärande, som jag tycker du ska försöka ta del av – inte minst som en slags långrandig kommentar till ditt inlägg.
Ska själv kika på “Kulturskola för alla” för att få lite Säljökritik till livs. Det kan vara bra att få lite perspektiv på min hjälte! 😉
LikeLike
“Grundtanken är att barn och vuxna till sist lär sig själv. Varje försök att hjälpa någon riskerar att blockera processen.”
Man kan förstås hålla på och problematisera vad lärande i ovanstående betyder i all evighet. Innan den evigheten tar slut hinner jag bli bitter på alla som inte hjälpte mig nog mycket så att jag lärde mig:1) så djävla många saker om vilka jag ännu inte vet ett dugg, 2) ännu mer saker som jag sent omsider fick förstå att jag inte förstått, 3) allt annat som jag begripit att jag aldrig kan nå, 4) tålamod att acceptera all denna brist.
Jag är väl bara girig för att jag kom från en intellektuellt underprivilegierad familj.
LikeLike
Jag har hört att tålmod är bra – men jag har nog inte riktigt känt så. Det kanske är en pose att ifrågasätta själva utlärandet – men samtidigt tycks det vara nödvändigt att påpeka vad som är drivkraften:
JAG VILL!
Girighet är spännande – är det en syndf som gränsar till övermod? Bilden av att en dag vara klok och ha kontroll?
När jag jobbade på SJ brukade de äldre säga:
– Ju mer man läser desto dummare blir man!
De kanske inte ska jobba på lärarutbildningen. Här tror vi på kunskapens betydelse för samhällets utveckling. Vi tror och vi tror och vi tror…
LikeLike