Att skydda och hämnas

Jag är lite tagen av nyheten från Rödeby (svd  DN) där en fader har skjutit ihjäl och skadat ungdomar som trakasserat hans familj. Kanske anar jag att det finns en strimma av mig själv i den här mannen som tog till galet övervåld när han inte kunde skydda sitt hem och sina barn från angriparna.

Lika primitivt reagerade Tony Soprano när en annan gangster kommenterade dottern. Ett sanslöst övervåld och helt vidrigt brutalt och fel – men ändå möjligt att ta till sig. I en värld där allt rasar ligger våldet nära. Konsekvenserna finns inte. Allt är ett vibrerande nu.

sopr.jpg

Jag försöker förstå föräldraskapets svarta sidor. Du är beredd att försvara ditt barn till varje pris. Tanken på att samhället ska tillvarata dina intressen är långt borta. Det skrämmer mig – men samtidigt ser jag något moraliskt lockande i dessa handlingskraftiga män som på ett sydstatsmässigt sätt reser sig och skipar rättvisa. Jag vill bara inte möta dem själv. Jag vill inte möta mig själv i dem.

8 thoughts on “Att skydda och hämnas

  1. Jag har läst för lite. Men, vilka motiv finns till varför “gänget” trakasserar “familjen”?
    Hur har polariseringen i Konfliktsituationen bidragit till händelseutvecklingen?
    Kring mordet i Stockholm har det under dagen publicerats uppgifter om att förövare och offer är sprungna ur samma klass (och varför tänkte jag: Phu att våldbrotten också begås av brats?). Vad är det för mekanismer som sätter igång konflikthärdar med så våldsamma utgångar? Är det som en intervjuad ung man antydde om Stockholmsmordet: rivalitet om kvinnornas gunst, eller baseras det på annat? Vad är det i vårt samhälle som sätter grupp mot grupp på så ödestigra vis?

    Like

  2. Nej du har så klart rätt i att vi inte ska bli som amerikanerna att alla ska ha vapen och skjuta hej vilt. Det hoppas jag att alla kan instämma i.
    Men till slut så brister det för vem som helst om trakasserierna går för långt.

    Like

  3. Jag vet inte om det går att få en bild av vad som har hänt. Familjens pressmeddelande är en partsinlaga – men gripande.

    http://www.kvp.se/nyheter/1.872731/familjen-berattar-sjalv-om-dodsskjutningen

    Kanske går det lättare att förstå ondska och våld som funktionella reaktioner när de rationella försvaren misslyckats. Alternativet är att tala om medfödd ondska , dålig uppfostran, urspårat samhäller, dålig polis (skola, socialförvaltning) eller annat som får oss att inte vilja se den hårda kärnan: det kunde varit jag!

    Driften att skydda sig själv och sin familj tror jag är en urkraft bortom sans och vett. Mer lik en galen råtta som går till attack mot vad som helst i trängda lägen än den civiliserade varelse vi så gärna utger oss för att vara.

    Jag hittade en länk till en artikel som beskriver Rödeby som ett nazisttillhåll
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article28713.ab

    Det borde inte spela någon roll för hur jag tänker. Verkligen inte!

    Like

  4. Måste säga att 50-åringen gjorde helt rätt. Våld är aldrig att föredra men det kommer till en punkt när gränsen är nådd.
    Under två års tid trakasserades mannens lätt förståndshandikappade son. Mamman i familjen utsattes för våld och fivk bla en soptunna slängd på bilen när hon handlade i samhället.
    Natten när dödsskjutningen inträffade begav sig ligisterna ut till familjens gård. Det var knappast för att be om ursäkt eller för att hjälpa till med lövräffsning som fick dem att bege sig till det ensligt belägna huset.
    Vad skulle mannen gjort? Hukat som en hund och låtit ligisterna fara fram på hans gårdsplan? Skulle han låtit dem slå sönder allt som fanns utanför huset? Skulle han låtit dem ta sig in i huset om de försökt. Passivitet får alltid den sortens hyenor att bli djärvare.
    Nu konfronterade han dem. Hade de haft något vett hade de givit sig av när de såg att mannen var beväpnad. Nu fick de mer våld än de väntat sig och jag kan inte annat än tycka att de fick vad de förtjänade.
    Jag skulle gjort precis samma sak men antagligen skulle ingen av ligisterna lämnat min gårdsplan. Vill inte alls likna driften att skydda sig själv och sin familj som en urkraft bortom sans och vett. Det är snarare den mest logiska handlingen du kan utföra.
    Jag kan bara hoppas att fler visar den sortens kurage i framtiden. De onda måste bekämpas med ont…

    Like

  5. Jag ser likheter i en del.

    Framförallt den iögonenfallande letargin inom “rättsväsendet”. Alltså precis det som jag har erfarenhet av.

    Jag ser den mentala tögheten.
    Jag ser den infantila poliskåren, som jag själv har råkat ut för.

    Nu äntligen kommer dessa sömngångare att synas och hamna i blåsväder. Tyvärr bara för några dagar, för sen har systemet somnat in igen, så fort medias strålkastare slocknat.

    Men vi har en bloggosfär!
    I den lever allting kvar! Och det har ännu inte gått upp för etablissemanget att vi lever i en anna tid, där tidningarna kanske vrider sökarljuset åt ett annat håll, men det finns allltid någon som lyfter upp tarvligheterna på nytt!

    Likt dinosaurier må de gå under i den nya internet-tiden!

    Like

  6. Jag är inte så intresserad av rätt eller fel i frågan. Men någonstans vilar det en kollektiv skuld över bygden som har vetat om förhållandena och låtit den pågå. Alla som har vetat om trakasserierna har någon form av ansvar för att det har fått fortsätta – i en liten by måste det finnas någon form av legitimisering från vuxenvärlden?

    Eller vad handlar det om?

    Tyvärr händer misshandeln i Stockholm nästan samtidigt och debatten riskerar att handla om våld i största allmänhet. Gatuprotester mot våldet där de goda människorna säger ifrån hur det ska vara… Nej – den sortens demonstrationer tror jag inte på. De fungerar mer som en bekräftelse på att vi har reagerat och tagit ställning än som ett försök att förstå vad som har hänt. Det blir lätt ett väldigt förfasande och nostalgi om hur det var förr.

    Det låter väldigt cyniskt att påstå att överklassungar som misshandlar varandra på fyllan är mindre principiellt intressant än skottdramat i Blekinge. så borde man inte tänka.

    Like

Leave a comment