Kiviks marknad är en plåga. Tivolit bullrigt, Knallarnas utbud enahanda och ofta med rasistiska och sexistiska undertoner. Det är inget ställe för känsliga själar.

Ändå finns det något lockande som gör att jag återvänder år efter år. I början av 90-talet introducerade Gert Fylking den kirgisiska propellern på Variete Hilton. Det gjorde intryck på barnen. Men sedan dess har mystiken varit sällsynt och bräcklig.

Därför är det med sann glädje jag vill dela med mig av upplevelsen av att få se en äkta motorcirkus med dödsryttare. William Arnes har anor sen 30-talet. Nöjdare publik har jag inte mött på länge. Doften, ljudet, attityden – allt är rätt. Länk quick time – det kan ta en stund.

Annars finns det alltid godis att handla – ett annat säkert kort.